Ni var en hel del som var nyfikna på om vi väntar en pojke eller flicka, och det är en liten flicka i min mage!

Helt overkligt, men fullständigt underbart. Att ta reda på könet tror jag var bra för oss, för jag kunde knyta an på ett helt annat sätt, så jag är glad att vi gjorde det.

Vi fick som sagt reda på det genom NIPT, så det ska ju vara så gott som 100% säkert svar eftersom man har foster-DNA.

Men det där har gnagt i mig, i takt med att små ljusrosa plagg har börjat läggas i hennes låda.

Tänk om det kommer ut en pojke...

Och på RUL så kunde BM inte se, men hade heller inte sett någon snopp, så hon trodde säkert det stämde.

Och fokus var ju verkligen inte könet på RUL.

Och magen den växer, och börjar bli en riktig rund sak som jag älskar mer och mer för varje dag. Boob´s toppar gör att jag kan använda mina fina koftor ett tag till. Önskar att jag fann dessa tidigare.

I takt med att magen växer så har också rörelserna ändrat karaktär och nu känner jag av henne flera gånger dagligen. Jag kan inte känna vilken kroppsdel som är var, men det är så mysigt att känna dessa små pick i varierande styrka. Älskade lilla varelse!

Igårkväll gjorde jag debut på förlossningen då jag blev iskall och misstänkte att jag började läka fostervatten. Ringde in och BM bad mig komma in för en check. Jag var inte särskilt kaxig där och då, och det kändes gott att min favoritläkare tog emot och undersökte.

Det var vattniga flytningar och inget fostervatten. Han ville också titta på mängden fostervatten genom UL och där var hon igen. Denna gång satt hon på huk och visade upp sig, och det syntes tydligt att det var en flicka.

Jag är i vecka 23 nu och det hela känns overkligt och underbart på samma gång. Hemma har vi påbörjat tömma ett rum, och nästa månad ska vi försöka göra ordning det till hennes rum.

Magen växer och det upplevs helt klart en tyngdkänsla i kroppen. Jag är dock glad att jag sluppit de stora krämporna ännu. Tränar lite försiktigt och inser att mitt favoritpass nog får vänta till hösten, för i tisdags var det tungt.

Och tyngre lär det bli...

Tack för era gulliga kommentarer - jag önskar att jag hade lust att skriva oftare.