Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen så blev det ingen sömn för mig på natten eftersom det skulle kontrolleras med CTG hela tiden. Jag fick dock en sömndos när allt var klart kl 5 på morgonen och så fick jag sova till kl 9 och läkaren kom på ronden.
Mr åkte hem tidigt på tisdagsmorgon för att hämta lite mer kläder, det här skulle ju ta tid.
Efter läkarronden och ny undersökning, beslutades det att vi fortsätter på tisdagen med samma metod - Cytotec.
Under dagen hade vi fortsatt kontakt med Aurora-BM som hejade på och fanns där.

Tisdagen löpte på med samma rutiner som måndagen. Cytotec varannan timme och däremellan CTG. Nu började jag dock se att CTG'n såg annorlunda ut. Jag hade också börjat få en täckningsblödning. Och jag började få kännbara sammandragningar under eftermiddagen. Vi kämpade på, och när kvälls-BM kom så klickade vi direkt och när hon undersökte mig pp kvällskvisten så kunde hon bekräfta att det hänt en del. Och hon och hennes kollega gav mig verkligen hejarop. Det kunde vara hur lätt som helst att ta hinnorna på mig nu sa dom. På kvällen hade jag rejält ont men ändå bestämde vi oss vid 22.30 att återigen ta en prommis runt sjukhuset och i korridorerna mellan doserna.
Flera gånger fick jag stanna och andas mig igenom sammandragningarna. Sjukhuset var tomt på folk nere i korridorerna och dag gick mot natt.
Mr somnade i sängen bredvid mig och jag låg redo för återigen en natt utan sömn, då kontroller gjordes varannan timme och sammandragningarna gjorde ont.
Får ett sms av Aurora-BM som berättar att hon finns på förlossningen imorgon bitti, om vi är på förlossningen då. Jag hoppas ju givetvis, men har svårt att tro att vi skulle komma dit då. Ställer in mig på ytterligare en dag med Cytotec. 3 dygn är max. Nu hade jag fått 2 dygns doser, 15 doser. 8 på måndag och 7 på tisdag innan jag ringer pp klockan.

Strax före kl 5 på morgonen efter en natt helt utan sömn känner jag hur det rinner till, och jag ringer på klockan. Mr vaknar till och frågar om det var jag som ringde. Ja jag sa jag.
In kommer BM och jag säger att jag tror att vattnet gått men är orolig att det är blod.
Hon kollar efter och mycket riktigt. Vattnet har gått och det visar sig också att hon bajsat i vattnet. Jag blir livrädd. Rädd för att det nu ska bli kejsarsnitt och rädd för insikten att det nu är verklighet. Nu är vi igång. Skickar ett sms till Aurora-BM och berättar att vattnet gått. Hon svarar direkt att vi ses kl 8, då hon kommer in och finns tillgänglig för oss. Vilken klippa!
BM ringer förlossningen och rådgör, och Mr packar ihop allt. Aldrig förr har det väl gått så snabbt att få honom att vakna som när det konstaterats att vattnet gått.
Jag får ingen sista dos Cytotec utan slutar på 7 doser det dygnet. Nu ska vi flyttas över på förlossningen.
Strax före klockan 7 på morgonen får vi promenera över till förlossningen ledsagad av nattens BM som inväntar att dagpersonalen ska ta över.
Tårarna rinner på mig när vi leds in på rum 4, här ska vi föda barn!
Och vi kommer inte härifrån förrän vi har blivit föräldrar. Det är nu det händer...