Låt detta gå vägen, please!
Och så är det testförbud i helgen, men har flera graviditeter slutat genom att testen avtagit i styrka, då blir man nojig.
Och man ska ju inte testa varje dag, så är det bara.
I övrigt fortsätter vi med Lutinuskladdet, blääää!

Tack tack och åter tack för alla fina ord som strömmat in. Ni är många som följer mig, tack!

Det känns konstigt och overkligt, för Mr var det digitala testet verkligt, han behövde se det så istället för färger och streck på en sticka.
Kan man lita på sådana stickor?
Det var hans reaktion när jag visade honom den ljusa ljusa linjen på teststickan.
När jag igår tog det digitala så blev det påtagligt tror jag. Han befinner sig inte hemma, utan fick kortet med testet på ett ledningsmöte och hade lett från öra till öra hela mötet sa han, och kunde inte sluta under hela kvällen. Och jag tror honom för igår sa han att han längtade hem, och att få ha mig nära.
Min älskade Mr, det är ju helt klart att det är vi som förtjänar att gå igenom denna resa tillsammans.

Och själv känns det helt overkligt men inte så mycket glädje faktiskt.
En enorm lättnad att det faktiskt blivit ett plus tillsammans. Vi vet att det går.
Den vetskapen är underbart skön att känna. Och förmodligen slappnade jag av, för jag har drabbats av en enorm trötthet. Igår visste jag inte hur jag skulle ta mig hem från jobbet, det kändes rent av hälsofarligt att köra bil när tröttheten var så hemsk.
Somnade direkt på soffan och sov 1,5 timme till dess att Mr ringde.
Sen kom huvudvärken.
Vägrade ta några tabletter men imorse kl 6 fick jag ge upp. Petade i mig två Alvedon och somnade om.
Meddelade jobbet att jag blir sen, och det blev jag.
Bakfull och trött, snuvig och gäspar så att käkarna snart går ur led.
Snorig och nysig.

Hemma finns nu Lutinus och Trombyl.
En tid för VUL är inbokat.
Vi åker ju bort den vecka som är ultimat för ett VUL och då ville jag få vänta en vecka eller två men läkaren tyckte vi skulle ta en titt innan resan för att se så att allt sitter rätt. Kommer inte få se ett pickande hjärta, men förhoppningsvis en hinnsäck.
Måndagens hysteroskopi fick bokas av och det hela känns mycket konstigt, men väldigt väldigt underbart!

Men denna trötthet? Den skrämmer mig, jag har faktiskt inte känt så här förr.
Jag som kommit igång med träning och fysisk aktivitet. Att ta sig till gymmet för ett pass på kvällen känns viktigt för välbefinnandet - och vetskapen att jag inte kommer orka prommisar och träning skrämmer mig faktiskt.
Hur var er första tid? Berätta gärna...

... så tar jag ett test, nej, inte ett, inte två utan tre och alla visar svagt positivt!!!

Som jag skrev tidigare - i fredags började mina spottings, förbannade jävla spottings. Alltid innan mens, flytningar bruna/rosa/röda som alltid accelerar och blir en mens.
Igår avstannade allt och sedan igår och idag så kom inget mer.

I eftermiddag efter jobbet tar jag ett test, och ett rosa streck kommer upp.
Åker iväg till Apoteket och köper ett till, även där kommer ett streck upp.

Jag som skulle ringa IVF-kliniken klockan 18.
Känslorna är verkligen helt utanpå.
Igår gick jag och la mig tidigt - mådde illa, och trodde att jag hade fått vinterkräksjukan men var tvärhård i magen, då brukar man ju vara lös.
Ikväll mår jag också illa och är gasig och svälld i magen.
Alla känslor lever rövare med mig, och jag har väldigt svårt att glädja mig åt det här.
Jag har varit med om det så många gånger. Stackars Mr, han skulle kanske fått det berättat för sig på ett lite annat sätt, än att jag spelar helt oberörd.

Idag fortsatte jakten på Letrozole då gårdagens besök på det stora Apoteket inte ledde till någon framgång.
Så jakten fortsatte idag och det var ju en liten kamp mot klockan eftersom jag behöver det på dag 3.
Jakten var framgångsrik, på tredje Apoteket så fanns det.
Fick veta att detta läkemedel har som standard en ask med 100 tabletter. Letrozole är det nya Pergotime och ska tydligen ge bättre resultat och mindre biverkningar, risken för flerbörd är också mindre.
Letrozole är egentligen ett läkemedel som ges till kvinnor som har bröstcancer där man inte kan stråla eller där cellgifter inte kan användas. TF berättade om det och förvarnade mig om de fått många samtal från apotekspersonal till kliniken nu när de gått över till Letrozole eftersom det ska förskrivas till en helt annan patientgrupp.
Den ätes dag 3-7 och sedan kontrollerar man med VUL och så ska jag få Ovitrelle när det är dags.
Så VUL ska bokas.
Jag fick som sagt en liten ask, med 30 tabletter eftersom man bara äter 5 per cykel. Och det hanteras som "provask" vilket innebär att väldigt få Apoteket har den.
Om jag fått den vanliga asken på 100 tabletter hade det varit enklare.
Men nu finns asken hemma, skönt.

En underbar lördag går mot sitt slut.
Började dagen med en låååång prommis med en god vän. Väl hemma blev det dusch och sedan iväg på stan och äta lunch med vänner till Mr. En trevlig eftermiddag och en välbehövlig powernap efter gårdagens galej på kvällskvisten.
Många tankar i huvudet, men nu ska jag försöka ta ett steg i taget.
På måndag ska jag ringa Falun, galet - jag ska ringa en IVF-klinik!
För hjärtat slår lite för Falun...

Så har det gått några dagar och timmar sedan beskedet.
Det har varit många tårar... känns länge sedan jag grät så här.
Men planen känns tydlig och vetskapen att vi inte spiller tid är också viktig för mitt välbefinnande.

Och på dag 21 som idag så känner jag att mensen är på väg. TF förklarade att det hinner inte bli någon befruktning när jag hela tiden blöder tidigt. Dag 21, det är tidigt.

Idag ska Letrozol hämtas ut för att kunna tas på dag 3-7. Jag har ett planerat ingrepp på kliniken måndag 15 feb och då kommer man även se hur jag reagerat på Letrozolen.

Vår semester närmar sig med stormsteg och det känns skönt att jag hinner få min Ovitrelle här hemma den första gången.
Egentligen ger jag inte Letrozol och Ovitrelle så mycket chans, jag tror fortfarande att min förbannade livmodertapp ställer till det så att det inte går att simma upp.

Och så AMH-värdet, omtalat, men ändå en indikation.

En sak i taget...

Det var länge sedan jag grät så här, oj vad jag grät. Stängde in mig i sovrummet och grät, det gick inte att sluta.
Försökte sortera anledningen till tårarna men det gick inte då.
Så mänga faktorer som gör att resan till ett barn inte kommer vara så enkel som läkaren i stan sa där i november.
Ägglossning som inte är stark...
AMH som inte är något skrytvärde direkt, gjorde knappast ålderpaniken mer hanterbar.
En livmodertapp som ligger gömd så att den ej är åtkomlig för spermierna.
En slemhinna som såg konstig ut.

Falun eller Carl von Linne?
Nya moderna behandlingsmetoder framför evidens?
Jag fick kontakt med båda klinikerna igår och frågade när vi måste ha uppstartsmötet för att hinna med en behandling innan sommaren.
Svaret blev mars/april.
Då hinner vi med två Letrozole-omgångar och kanske en tredje i väntan på uppstartsmötet.
Det är min egna mentala plan.

Jag trodde att jag var mer redo för IVF än jag tydligen verkar vara, för det skrämmer skiten ur mig ärligt uttryckt. Så definitivt, som en sista utväg. Och sen då?
Jag kommer ju knappast få ut massor av ägg med detta värde.
Jag ställer in mig på fler IVF.

På måndagkväll skulle jag ringa Falun och få höra mer, kanske kan det lugna mig då.

Nu är vi igång! Och det känns skönt. Besöket gick bra, och mina axlar var så mycket lättare när vi åkte tillbaka till stan efter besöket.
Vi är på helt rätt ställe och jag är glad att min oro över att något inte är som vanligt tas på allvar.
För så var det, mina ägglossningar är inte bra.
Helt normala värden på LH, FSH, Proklatin.
Progesteronvärdet på dag 21 var 18 vilket tyder på att ägglossningen inte var bra.
Mr spermier överöstes dock med goda ord. 45 miljoner/ml och riktigt starka och friska. TF är en man som sällan kallpratar eller skämtar, så när han berättade att det inte är ofta han får se så bra prov så blev jag sååå lättad.
Och så mitt AMH.
Ja, vad ska man säga. TF var själv förvånad - han trodde det skulle vara högre. Men nej, åldern har börjat gjort sitt. 1,2. Vilket inte är under normalt men också ett tecken på att vi inte ska låta det gå för lång tid.
Ny odling för GBS gjordes, och en tid bokades för hysteroskopi som görs under lokalbedövning.
Då passade han även på att kolla med slemhinna som endast var 6,9 mm på dag 17 idag. Det fanns dessutom någon ojämn svar sak mitt i slemhinnan som han tyckte såg lite konstig ut och ville kolla upp.

Planen som följer är hysteroskopi i slutet av nästa mens. GBS-odling lämnat.
Han tyckte vi skulle ge Letrozol en chans, en ersättning för Pergotime så att ägglossnigen kommer igång.
Detta tillsammans med Ovitrelle. Jag kommer alltså få kollas upp med VUL innan den ges.
Detta ska vi ge en chans i 3-4 månader innan vi hoppar på IVF.

Och så kommentaren under undersökningen - att jag har en liten bakåtvänd och svåråtkomlig tapp.
Hade Mr spermier varit sämre så hade han tyckt att vi ska hoppa på IVF på en gång, eftersom det faktorn gör det svårare för spermierna att simma upp till livmodertappen.

En plan... Det får räcka för nu...