på dag 15 och blev max även på Clearblues nya som visar hög och max. Äntligen visar kroppen att det funkar! Yeeeahaaa!

Testing testing...
Lite trögt ägg som bara var 13 mm på dag 13, men idag visar 1 av 3 positivt.
Slemhinnan på 7,7 mm på dag 13.
Hon trodde att jag skulle få ÄL på torsdag eller fredag och jag skulle testa och hålla koll.
Sagt och gjort...

... kan vi sätta check på också!
1,4 - så alldeles perfekt!

Tacksam att min läkare kom fram igår då vi möttes i ett annat sammanhang, viskade i mitt öra så där diskret.
Hon ville lugna, vet hur dåligt jag mår av ovisshet.
Jag ska dit på måndag för ett VUL inför ÄL men hon ville att jag skulle slappna av.

Jag har aldrig haft ett sådant lågt och fint. 2,1 och 1,5 har jag haft, så sköldkörteln gör sitt jobb.
Let's go!

Så blev det första advent igen. En underbar period med massor av ljus och värme väntar oss, och vi myser i kapp med den vetskapen.
Vi äter på med vår antibiotika och jag räknar ner till läkarbesöket nästa vecka.
Att få se en ägglossning utan att vara stimulerad, första gången av alla dessa gånger. Det ska faktiskt bli riktigt spännande.

Vi har haft en mysig Adventsmorgon som verkligen har andats harmoni.
Sängvarma pussar och en sömndrucken kyss i köket med tomtegröten på bordet en grå Adventsmorgon.

Äntligen fick jag sova en hel natt, utan att vakna vid 3 och googla på allt som har med IVF att göra. Inte för att det på något vis är något jag är livrädd över, men något jag inte riktigt kan ta till mig ännu. Och inte ska behöva ta till mig ännu.
Känner mig så trygg i den plan som lades. När jag ska till läkarmottagningen igen i samband med min ÄL så ska vi fortsätta lägga upp en plan, och ta det steg för steg.
Då ska vi även gå igenom mina TSH-prover.

Vilken lättnad det här är!
Livskvaliteten känns helt annorlunda fastän det bara gått ett dygn. Kom på mig själv att idag har jag inte tänkt non-stop på rädslan, idag har jag vilat i vetskapen att det kommer bli bra. Stor skillnad för välbefinnandet.

Sitter på tåget mot Stockholm nu för en utbildning. Bara en dag, så något annat än utbildning hinns inte med.
Advent står inför dörren och jag hoppas att jag kan bibehålla mitt lugn som jag känner nu.

Mr soldater var många till antalet och rörde sig precis som de ska, livligt och åt rätt håll.
Lättnaden när dessa ord sas går inte att beskriva. Våra ögon vattnades, för vi där tillsammans - vår resa.

Vi pratade länge med läkaren och det framkom tydligt att jag präglats av allt vad som varit med hela detta missfallsträsk och bebisverkstadsförsök. Jag fick svar på alla mina frågor och jag blev inte särskilt förvånad över den linje vi nu valde - att vi börjar från noll. Vi två har ingen historia tillsammans, vi tar allt från början.

Remisser till TSH fick jag och tillbaka om två veckor för att kolla status på ägglossningen med ett ultraljud.
En infektion hos mig så dunderkur med Flagyl på oss båda.

Ultraljudet som gjordes nu idag såg ut precis som det ska och jag känner mig så lättad.

Jag hade målat upp det faktum att Mr skulle sakna spermier eller att de skulle vara slöa. Hur vi plötsligt skulle ställas in för ett helt annat faktum. Nu ser allt bra ut - vi har alla förutsättningar för att kunna få bli föräldrar tillsammans.

Vilken lättnad! Vi blev båda väldigt rörda och det är så fantastiskt att få ha honom bredvid mig på denna resa och få göra resan till vår.

Tack för era hejarop. Det känns fint att ni hejar på och kommer med kloka ord när klokheten inte alltid finns hos en själv...
Tack!

Vaknade upp tidigt efter en orolig sömn pga attackerna i Paris. Låg länge i sängen och kände i kroppen hur gårdagens tjejmiddag satte sina spår. Hungrig och på ... ta ta ... pizza så klart!
Eftersom vi kör lite strikt low carb just nu så visste vi båda att det inte blir någon pizza idag. Men det hindrar ju inte mig från att vara sugen.
Jo, sa Mr. "Det beror nog på tjejmiddagen och att det börjar hända saker i din kropp" fortsatte han och log från öra till öra.
Inom mig fick jag svälja dubbelt...
Hans uppspelthet, hans glädje och lycka över att vara där - att vi bestämt oss. Men jag vet att vägen dit inte är så enkelt som ett sprut på ÄL-dagen.
Men jag kan inte i från honom hans glädje.
Jag vill inte vara någon glädjedödare...
Samtidig måste jag få honom att vara realistisk, så eftermiddagen spenderades framför Youtube och The Great Sperm Race.
Riktigt bra och Mr var helt lyrisk.
Och nu tror jag att han förstår realistiska chansen på ett bättre sätt.

Men vår första ärliga ÄL är över.
Spännande, måste till och med jag erkänna att det är.
3 år sedan jag var gravid. Minns kroppen hur man ska göra?

Please, ge mig samma chanser nu som då - men nu har jag verkligen en man vid min sida som skulle göra denna resa till livets resa...