minlangtan

Senaste inläggen

Av minlangtan - 19 oktober 2016 15:26

... det är en riktigt fin kärleksförklaring. Vi delar verkligen allt på denna resa.
Idag var det dags för ytterligare att läkarbesök.
Nu såg vi två armar som vinkade till oss, två små ben med 10 tår.
En liten minimänniska, 37 mm och som daterades till rätt dag.
Allt ser ut precis som det ska och lättnaden når inga gränser...

ANNONS
Av minlangtan - 13 oktober 2016 10:40

Ja, jag håller med om att det var riktigt elakt och helt sjuk om man kollar till innehållet.

Egentligen borde en sådan kommentar inte ens få utrymme, men det får en helt klart att fundera på detta med att dela med sig av sina känslor & tankar...

Men ni är ju så många som varit ett fantastiskt stöd och som följer min resa, så det överväger just nu.


I skrivande stund är jag i vecka 9+4, helt otroligt. Jag kan knappt förstå det själv, än mindre ta in det.

Ett första samtal hos barnmorskan har vi hunnit med och det har känts jättebra mellan oss vilket varit viktigt för mig. Det känns verkligen som en bra person som ska vara med oss på vår resa.

Nu dröjer det ett tid till den riktiga inskrivningen men innan dess ska KUB och NIPT genomgföras, och tidsbokningarna pågår för fullt.

Fyra gånger har jag fått sett det som ska bli vårt barn. En helt obeskrivlig känsla. Och att allt sett bra ut alla gångerna känns så underbart!

Vi har vågat ta ordet barnvagn i vår mun, och vi har börjat prata, försiktigt.

Men glädjen, den är liksom lite borta.

Jag trodde att jag skulle vara den personen som jag sett framför mig, som köper något symboliskt efter varje lyckad undersökning, allt för att göra det verkligt. Ingenting har jag köpt och svårt har jag att riktigt kunna glädjas och tro. Där har jag något att jobba på.


I natt tyckte jag att magen svällde, och ja, det har den gjort. Lite väl tidigt kan jag tycka. Antar att det är tarmarna som sväller, men det känns en smula obekvämt.

Och illamåendet still going strong...


ANNONS

...

Av minlangtan - 11 oktober 2016 07:14

Så nu vet ni alla...

Av minlangtan - 6 oktober 2016 04:27

Natten övergår till morgon inom kort. Min favorittid på dygnet, tiden när jag mår som bäst.
Illamåendet har fortfarande ett rejält grepp om mig och jag kan inte riktigt acceptera att jag inte kan vara mig själv. Hela tillvaron präglas av hur jag mår. Hemma är soffan min plats och sängen från klockan 20.00 På jobbet jobbar jag halvtid och hinner hem innan det värsta illamåendet tar över efter lunch. Ständiga kräkpåsar i fickor och väskor.
Tomma helger med en önskan om att kunna göra något trevligt, kanske gå ut och äta, gå på bio, gå på stan en sväng eller bara orka planera höstblommor.
Men nej, jag vågar inte tro att jag kommer kunna fylla helgen med något av det, men jag önskar det.
I tisdags hade jag en helt perfekt dag, där illamåendet inte påverkade mig alls. På eftermiddagen åkte vi ut till vårt köpcentra, gjorde våra ärenden och jag kände mig som mig själv. Förvånad över var illamåendet var någonstans, och lite lite orolig över att det bara försvann. Önskade att få tillbaka lite, så att jag skulle få en bekräftelse på att det fortskred.
Man ska passa sig för att önska saker och ting, för gårdagen blev desto jobbigare.
Jaja, jag ska inte tråka ut er med mitt illamående, jag är rätt less på det själv i ärlighetens namn.

Igår fick vi ses igen, den lilla räkan och jag! Denna gång i 8+3 och man såg tydligt huvud och små ben.
20 mm lång och ett hjärta som gjorde att hela överkroppen vibrerade på det lilla lilla livet.
När jag såg på livet på skärmen så var det första gången jag kände en tillhörighet, den där kärlekskänslan, ni vet, "du är min"-stoltheten.
En dag större än den hade behövt vara, och en alldeles perfekt placering.
Ett mycket bra och planerat läkarbesök där min medicinering gicks igenom och en plan lades för den kommande graviditeten.
Jag kände mig trygg och lugn när jag gick därifrån, och fasligt illamående.

Det sista Intralipiddroppet är taget och i brevlådan har vi fått lappen om "uppföljning av tidig gravditet" från IVF-kliniken.
Nästa vecka väntar mödravård och jag ska också ta tag i att boka fosterdiagnostik.
Det går framåt... och jag börjar försiktigt att vänja mig vid tanken på att det faktiskt är jag som är gravid, och att allt ser mycket bra ut, något läkaren poängterade fler än en gång igår.

Försiktigt vågar vi prata hemma, ta orden i munnen. Stora steg, men viktigt för den mentala biten.
Sunda tecken säger de som vet, skrämmande och vidskepligt säger mitt inre.
Jag hade tänkt att köpa en liten liten sak för varje positivt steg vi tar framåt.
Men jag kan inte. Det går inte. Det får vänta och visst kommer det hinnas med, men det hade varit bra för mig att våga. Ni vet, sockar eller något annat litet som en påminnelse om vad som faktiskt sker.

Jag smög nyss ut i kylskåpet och hämtade en miniyoghurt så här mitt i natten, och där satt bilderna.
Man ser framsteg, på bara några dagar.
Tänk, jag kanske blir mamma där i maj, och det bästa av allt - jag får göra denna resa med Mr.
Han kommer bli den bästa av pappor!

Av minlangtan - 29 september 2016 12:35

Jag avskyr saker som hänger på kylskåpet, men på vårt kylskåp så hänger nu en påminnelse om det mirakel som sker i mig!

Idag var det då dags för vårt planerade VUL, 7+4
Tack och lov var jag faktiskt inte så nervös, att ha fått se i söndags gjorde att nerverna lugnade sig.

Vi åkte förväntansfulla till kliniken, vår distansklinik.
Sköterskan tog emot och frågade hur jag mådde.
Läkaren var lite sen så det blev en stunds väntan, men sen blev det vår tur.
Vi pratade om behandlingen och sedan upp i stolen och där fanns det.
12,4 mm långt och med ett hjärta som tickade i allsköns tempo.
Allt såg bra ut.

Vi fick hoppa ner och han summerade att det finns syskon kvar i frysen och jag uppmanades att skriva in mig på mödravården.
Och så avslutade han med orden "då blir det barn kring den 13 maj".

Ute hade det blåst upp till storm när vi lämnade kliniken och inom mig var det sol sol sol. Jag kände mig så komplett.
Väck mig inte och säg att det bara är dröm, låt detta vara min verklighet!

Av minlangtan - 26 september 2016 20:51

Nu är jag utskriven och ligger hemma i soffan.
Att slippa äta eller dricka på ett dygn är himmelskt skönt!
Underbart också att min Mr är hemma efter sin golfresa. Dagarna med illamående har varit så långa utan honom, trots att han bara var borta en weekend.

Jag mår fortfarande väldigt mycket illa, men fått Primperan att ta till. Vi hoppas att det tar bort toppen av det värsta tillsammans med Lergigan Comp.

Det ska bli skönt att sova i egen säng i natt, och lite mer plus i kanten om illamåendet kan bromsas upp.

Jag har bestämt mig själv för att försöka ta en dag i taget. För vetskapen att detta kan pågå i veckor till gör mig helt knäckt.
En dag i taget... En dag i taget.

Av minlangtan - 25 september 2016 14:56

Imorse gav jag upp efter att ha kämpat både mot och med mitt illamående.
Tårarna forsade och jag var sååå trött och helt slut, men insåg att jag inte klarar mig på Lergigan Comp.
Väl på akuten var det väntan.

Men efter några timmar tog min absoluta favoritdoktor emot.
Han lovade att det gick att hjälpa mig att få må bättre.
Han ville dock göra ett VUL och jag hade stålsatt mig lite för det innan, eftersom Mr inte är med.
Jag skulle på mammaweekend och han skulle på golfresa med grabbarna.
Och jag visste att jag inte skulle klara ett negativt besked utan honom. För litet, inget hjärta som tickar, tomt - ja, jag har ju varit med om det några gånger...
Men upp i stolen och där fanns det.
Tydlig gulesäck och ett fint levande embryo som mäter exakt på dagen 7 + 0

Jag ligger nu inlagd med dropp så att jag får vila. Imorgon ska jag börja äta och då ska även Primperan tillsättas.

Fastän jag mår som ett stycke totalt urvriden disktrasa så finner lyckan inom mig inga som helst gränser.
Jag ringde Mr och berättade om det tickande hjärtat och att embryot var exakt den storleken som förväntas.
Han grät...
Ett stort steg på vägen, ett tickande hjärta.

Av minlangtan - 23 september 2016 20:22

Fy farao så jag mår. Just nu i skrivande stund så mår jag faktiskt okej, så jag skyndar mig och skriver ett inlägg och städar undan diverse tekoppar och satsumasskal här hemma.
Men sedan i tisdags har jag mått helt ofattbart illa.
En planerad weekend med mamma till en Europeisk huvudstad var målet i tisdags.
Redan på tisdagmorgonen grät jag av utmattning och jag mådde så otroligt illa.
Jag hämtade upp mamma i tårar, och på eftermiddagen styrde vi mot Arlanda där vi skulle sova över på hotell för att på onsdagmorgonen flyga.
Men det gick inte. Det var bara att inse att det inte skulle bli någon semester alls och när jag mår illa så vill jag bara vara hemma.
Sent på tisdagkväll, gråtandes i sängen ställde mamma frågan om hon ville att vi skulle ställa in, och ja, det ville jag om jag innerst inne lyssnade på mig själv.
Jag kände mig som den dummaste som fanns, ställa in för lite illamående - men jag mådde verkligen inte bra.

På onsdagmorgonen åkte vi hemåt.
Och tur var det, för jag har verkligen mått skit.
Sjukskriven på deltid som kanske måste bli en heltidssjukskrivning.
Det var heller inga problem att få ett läkarintyg för avbrytandet av resan.

När illamåendet är som hemskast så funderar jag hur folk skaffar fler än ett barn om man mår så här.

Seeband, Lergigan Comp, Postafen och nu ikväll även ingefära.
Jag testar mig fram men lider så helt enormt av detta hemska illamående.
I kylskåpet finns saker vi aldrig någonsin har i vanliga fall, men jag gillar läget. Illamåendet har verkligen tagit greppet om mig och hela min tillvaro.

Men just nu har jag haft en 90 minuters tacksam paus i det värsta.
Måtte jag kunna få sådana pauser emellanåt, för annars orkar jag inte.

Ni som varit konstant illamående, har ni haft pauser i era illamåenden?
Och om ni skulle ha något som ni tyckte funkade bra på er, så tar jag tacksamt emot alla tips jag kan få...

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minlangtan med Blogkeen
Följ minlangtan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se