... och följa med hem till ett bättre tillfälle än på kryssningen i Karibien då jag var gravid. Och ikväll var det ett bättre tillfälle, på semestern med Mr's släkt och nära vid vår sida.

Sommar när det är som bäst!

Vi packar nu ihop oss från en magisk vistelse här på Görvälns Slott.
Vackert, underbart och helt enkelt bäst, och vi har påbörjat vårt tredje år tillsammans...

Jag mötte honom tillslut, han som gjorde mig hel och som får varje dag att bli ett liv...inte en kamp för ett liv!

Idag skålar vi för oss på Görvälns Slott!

Med rätt rejäla kliv närmar sig semestern.
På fredag styr vi kosan mot Görvälns Slott där vi ska fira vår 2 - åriga dag, och jag längtar. Massor!
Det blir också vår första semesterstopp eftersom vi sedan fortsätter söderöver mot ett stopp hos en kär släktmedlem med familj åt Mr.
Vi var där i fjol och jag ser verkligen fram emot att få umgås med dom.
Underbara härliga människor.
Och jag är övertygad om att våra dagar där kommer bli toppen.
Sedan hem igen och se till utbyggnaden och avväxlingen i huset, en kritisk fas, som vi gärna vill närvara vid. Mr har golftävling och jag tänkte jobba lite. Under dessa dagar ska vi hinna med dop och bröllop också och en hel del sköna stunder med vänner, bekanta, nära & kära.
Vi har några ytterligare semestertripper att se fram emot och det ska bli riktigt härligt att få återvända till Dalarna, mitt tredje men inte sista besök i Tällberg.
Där ska vi vara några nätter och uppleva Dalhalla.
Och sen styr vi kosan mot Europa och några nätter där.

Egentligen har jag inga förväntningar på sommaren 2016, men jag är ändå glad att vi har en hel del fina saker inbokat och jag ska göra allt jag kan för att njuta av stunden, här och nu.
Vi är duktiga på det Mr och jag, att göra fina saker tillsammans.

Saknaden finns där och längtan också, men jag är verkligen glad över att de senaste dagarna har kryddats med förväntan.
Jag längtar. Visst längtar jag till semestern i Dalarnas Tällberg, men ännu mer till Dalarnas Falun. Den där fina gamla byggnaden, knarrande hissen, upplysta plexiskylten.
Jag längtar efter att få ge mina frysisar en chans...

Jag hoppas att semestern inte bara kommer bestå av känslor av saknad och längtan, att den där pusselbiten som saknas inte blir allt för tydlig och påtaglig...

När IVF 1 var konstaterat misslyckat så var det första jag ville att kasta in de frysta. Kliniken skulle stänga veckan därpå, och sommaren kändes lång. Jag ville slängas in i nästa behandling proto, ha något nytt att förhålla mig till, omgående.

Om dryga 2 veckor öppnar kliniken och vi missar denna ägglossning med en dag eller två, men får satsa på nästa och hoppas att den inte infaller på en måndag...

Igår sa jag till Mr när vi låg i sängen att jag för första gången på länge börjat hoppas, längta och tro. Ni vet det där förväntansfulla som kan kännas i maggropen.
Ett litet iiiiiih!
Det ligger 3 frysta blastocyster i frysen och jag ser verkligen fram emot att ge dom en chans.
Det sägs ju vara riktigt starka om de fryses på dag 5 och redan hunnit bli blastocyster.

Sommaren pågår, semesternedräkning, trevligheter men också en hel del tårar.
Jag har varit ledsen, men vi har varandra. Vi somnar varje kväll med orden att vi ska greja detta och att vi aldrig få ge upp.
Parallellt pågår vår utbyggnad.
Det kommer bli bra, mer än bra och det finns ytterligare 2 sovrum där om vi skulle behöva.
Vi kan inte låta bli att snubbla över tanken.

Ikväll är jag golfänka. Mr är bortrest på golftävling.
Jag ligger i sängen, stor och tom.
Jag borrar ner huvudet i hans kudde och blundar.
Älskade älskade Mr, vi ska greja det. Och att jag nu börjar känna lite förväntan och hopp gör det ännu lite lättare att ta sig igenom väntan...

...är nog en av de finaste gesterna jag vet.
Samtidigt som jag inte alls gillar när Mr gråter.
Jag vill att han ska vara stark när jag inte är det. Jag vill klara av all denna sorg själv, även om jag hör hur dumt det låter - för det är ju i nöden man prövas.

Ikväll har vi gråtit. Det var skönt. Att släppa ut alla känslor och rädslor, det ger näring till att kämpa lite till.
Min älskade Mr - jag älskar honom så otroligt mycket... och jag vet och känner att det är ömsesidigt.
Att gå igenom denna prövning har verkligen stärkt vår kärlek, en redan stark kärlek blev ännu starkare.

Gårdagens progesteronvärde visade ett värde på 126!!!!!!!!!
Sköterskan frågade hur jag mådde och jag svarade att jag mådde bra nu men att jag i tisdags hade ont.

Skriver inget mer för att jinxa(men visst tänker jag en del på vad sköterskan sa med ett sådant superhögt värde), utan tackar för era fina kommentarer i förra ledseninlägget.
Veckan har bestått av massor av trevligheter, och visat prov på riktig vänskap.
Ikväll fortsätter vi med trevligheter i andra former.
Ikväll skålar vi in sommarmånaden!