Idag välkomnar vi vecka 30, och längtan slog ner som en smäll inom mig. Jag längtar så enormt efter henne, och i detta nu känns det som en hel evighet kvar innan hon beräknas komma.
Just i denna stund känns det som att målet ligger flera åååååår framför oss, medan jag borde förstå att vi "bara" ska klara av mars och april innan hon ska komma.
Några tårar har kommit nu på morgonen, jag längtar efter henne och vill ha henne här...och tiden kommer krypa fram.

Jag hade tänkt att vi skulle ha en massa weekendresor att se fram emot i väntan på att få bli 3, men där har jag fått backa, orken finns inte och jag vill helst vara hemma när illamåendet griper tag om mig.

Ja det var inte så muntert det här.
Vi är i stugan och strax på väg hemåt, då ska jag smita in i hennes rum och snosa lite på hennes små kläder i garderoben.
Kanske har ni något råd eller tips när längtan slår till och känns så där olidligt hanterbar?

 

JVJK

26 februari 2017 11:27

Nej jag har inga tips. Men jag ville säga att jag kan relatera! Och det är alldeles underbart, jag blir så glad för din skull <3

Kram

http://jagvilljagkanjagvagar.wordpress.com

 

Ida

26 februari 2017 16:27

Förstår känslan jag längtar smått ihjäl mig efter våran lilla tjej också men behöver vänta ut även maj 😂 Men man får njuta av att känna henne i magen ett tag till ❤

http://denstoralangtan.bloggo.nu

 

Lotta

26 februari 2017 20:20

Vet inte om det funkar att tänka att 10 veckor är ju inte så lång väntan jämfört med alla år av ovisshet och längtan! Kanske är det som när man är på flera timmar lång resa och de sista minuterna är evigt långa.
Men snart är hon här! 😊

 

Ida

28 februari 2017 09:32

Har nog inga tips men njut av tiden som är kvar.. Det går fortare än du tror och snart är hon här..

 

Linda

2 mars 2017 19:50

Så kände jag i v 30,men när han föddes 17 dagar senare, hade jag gärna väntat några veckor till.
Tiden flyger fram och plötsligt är hon här.
Njut lugnet 😉

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...