Så blev det första advent igen. En underbar period med massor av ljus och värme väntar oss, och vi myser i kapp med den vetskapen.
Vi äter på med vår antibiotika och jag räknar ner till läkarbesöket nästa vecka.
Att få se en ägglossning utan att vara stimulerad, första gången av alla dessa gånger. Det ska faktiskt bli riktigt spännande.

Vi har haft en mysig Adventsmorgon som verkligen har andats harmoni.
Sängvarma pussar och en sömndrucken kyss i köket med tomtegröten på bordet en grå Adventsmorgon.

Äntligen fick jag sova en hel natt, utan att vakna vid 3 och googla på allt som har med IVF att göra. Inte för att det på något vis är något jag är livrädd över, men något jag inte riktigt kan ta till mig ännu. Och inte ska behöva ta till mig ännu.
Känner mig så trygg i den plan som lades. När jag ska till läkarmottagningen igen i samband med min ÄL så ska vi fortsätta lägga upp en plan, och ta det steg för steg.
Då ska vi även gå igenom mina TSH-prover.

Vilken lättnad det här är!
Livskvaliteten känns helt annorlunda fastän det bara gått ett dygn. Kom på mig själv att idag har jag inte tänkt non-stop på rädslan, idag har jag vilat i vetskapen att det kommer bli bra. Stor skillnad för välbefinnandet.

Sitter på tåget mot Stockholm nu för en utbildning. Bara en dag, så något annat än utbildning hinns inte med.
Advent står inför dörren och jag hoppas att jag kan bibehålla mitt lugn som jag känner nu.

Mr soldater var många till antalet och rörde sig precis som de ska, livligt och åt rätt håll.
Lättnaden när dessa ord sas går inte att beskriva. Våra ögon vattnades, för vi där tillsammans - vår resa.

Vi pratade länge med läkaren och det framkom tydligt att jag präglats av allt vad som varit med hela detta missfallsträsk och bebisverkstadsförsök. Jag fick svar på alla mina frågor och jag blev inte särskilt förvånad över den linje vi nu valde - att vi börjar från noll. Vi två har ingen historia tillsammans, vi tar allt från början.

Remisser till TSH fick jag och tillbaka om två veckor för att kolla status på ägglossningen med ett ultraljud.
En infektion hos mig så dunderkur med Flagyl på oss båda.

Ultraljudet som gjordes nu idag såg ut precis som det ska och jag känner mig så lättad.

Jag hade målat upp det faktum att Mr skulle sakna spermier eller att de skulle vara slöa. Hur vi plötsligt skulle ställas in för ett helt annat faktum. Nu ser allt bra ut - vi har alla förutsättningar för att kunna få bli föräldrar tillsammans.

Vilken lättnad! Vi blev båda väldigt rörda och det är så fantastiskt att få ha honom bredvid mig på denna resa och få göra resan till vår.

Tack för era hejarop. Det känns fint att ni hejar på och kommer med kloka ord när klokheten inte alltid finns hos en själv...
Tack!

Vaknade upp tidigt efter en orolig sömn pga attackerna i Paris. Låg länge i sängen och kände i kroppen hur gårdagens tjejmiddag satte sina spår. Hungrig och på ... ta ta ... pizza så klart!
Eftersom vi kör lite strikt low carb just nu så visste vi båda att det inte blir någon pizza idag. Men det hindrar ju inte mig från att vara sugen.
Jo, sa Mr. "Det beror nog på tjejmiddagen och att det börjar hända saker i din kropp" fortsatte han och log från öra till öra.
Inom mig fick jag svälja dubbelt...
Hans uppspelthet, hans glädje och lycka över att vara där - att vi bestämt oss. Men jag vet att vägen dit inte är så enkelt som ett sprut på ÄL-dagen.
Men jag kan inte i från honom hans glädje.
Jag vill inte vara någon glädjedödare...
Samtidig måste jag få honom att vara realistisk, så eftermiddagen spenderades framför Youtube och The Great Sperm Race.
Riktigt bra och Mr var helt lyrisk.
Och nu tror jag att han förstår realistiska chansen på ett bättre sätt.

Men vår första ärliga ÄL är över.
Spännande, måste till och med jag erkänna att det är.
3 år sedan jag var gravid. Minns kroppen hur man ska göra?

Please, ge mig samma chanser nu som då - men nu har jag verkligen en man vid min sida som skulle göra denna resa till livets resa...

Passa på nu när du har chansen, får jag höra ibland. Jag vet precis vad som menas. Vi har inga barn, vi kan unna oss och lägga pengar på annat, och det gör vi!
Vi njuter av två bra inkomster utan avdrag för VAB.
Nya möbler köptes till övervåningen, det där badkaret också.
En nyårsweekend är bokad.
Bara 3 månader till en resa i turkost vatten blir av.
Just nu ligger jag under den där Odd Mollypläden som jag suktat.

Och jag skulle byta allt i världen mot feber, krupp och avdrag på lönen för VAB, men istället bokar vi en extra spa-behandling på nyårshelgens bravader...

Idag har vi gjort någonting riktigt stort. Varit och tittat på ringar - förlovningsringar. Jag tillhör sorten kvinnor som vill ha någonting att säga till om det smycket man förhoppningsvis ska bära livet ut.
Samtidigt som jag har en rätt bestämd åsikt om vad jag gillar och inte - så tillhör Mr skaran av män som vill överraska...
Så idag har jag fått önska, mäta och tycka...

Det kommer inte att ske än på ett tag, Mr har sagt att det kommer ske när jag minst anar det, för att i andra antetaget försäga sig.
Så jag vet när det kommer ske, men jag lådsas som att jag inte vet... Deal!

Nu blir vi utredda tillsammans...
Läkaren ringde och resonerade som jag, att vi faktiskt inte har det där året som man ska testa på egen hand innan man kan utredas.
Så i veckan lämnas Mr's del in och inom kort blir vi kallade på läkarsamtal båda två.

Äntligen händer det något - ett steg i helt rätt riktning!
Jag är så tacksam att jag har den där kontakten med läkaren och får smyga in på en liten gräddfil...