Så var det ett faktum, spyan. Något jag är livrädd för och har en riktig dödsångest inför. Imorse väckte jag resten av mitt sälkskap med min ångest där jag satt med hinken. Eftersom jag inte var dålig i magen så visste jag direkt att det var en annan typ av illamående än om man ätit något olämpligt. Tog en Postafen, men alldeles för sent. Har med mig 10 st och har 4 semesterdagar kvar, ska jag ta varje morgon för att förekomma? Jag sov som en kratta i natt, kan det ha något med illamåendet att göra? Mår man illa av trötthet? Vad fick er att må bättre?
Så här vill jag inte må...
Erfarenheter och husmorstips tas mycket tacksamt emot främst hur man maxar effekten av Postafen.
Tack för alla fina kommentarer, ni är bäst!

TF har semester i två veckor till. Mitt i poolbadandet kom jag på att jag ju blivit lovad blodförtunnande för att förhindra missfall. Mitt sköldkörtelvärde låg på gränsen och skulle kollas igen. Kan det påverka missfallsrisken?
Anna, hur kollades ditt GBS upp i början?
Vilken kontakt behöver jag ta? Bara tanken på att vara blodfri till fredag, men tänk om...

Jag kom ju på att jag skulle få blodförtunnande och en extra check för gbs och sköldkörteln. Kanske finns det någon som är inne i rullarna (Spyor och Hjärtat Blöder) som vet om han är åter denna vecka eller om det är nästa. Kanske man ska ta KK ändå? Ja, hur tusan gör man?
Har svårt att tänka att jag förblir blodfri i en vecka till, men om... Tänk om!

Japp, och ni som varit med de fyra andra gångerna vet ju att jag är smått besatt av att testa för att veta att hcg fortsätter att öka. Så öven denna femte gång! Detta är min femte graviditet på 18 månader.
Jag befinner mig nu i Turkiet, det bästa stället man kan vara på som missbrukare av test. Här kan jag inte springa in till tvättskåpet för att för femtioelfte gången kolla om testet verkligen var starkare. Det är också dyrt att tillbringa dagarna på Familjeliv och läsa om tester. Att oroa sig för något man egentligen inte kan göra något åt är rätt värdelöst, men jag gör det ju ändå.

Jag packade med två test och imorse tog jag ett, japp, jag tyckte att det var starkare än i onsdags då det digitala visade GRAVID ( i tisdags visade det INTE GRAVID trots att stickan visade ett synbart streck. )

Imorse tog jag som sagt det och jag tyckte det var svagt, fast starkare men likförbannat svagt om man jämför med alla andras dunderstreck.
Det fick dagen att dippa något. Samlade mig och bestämde mig för att det enda som är viktigt är att det ökar. Och det hade det ju gjort...
Då beslutade jag mig för att jag inte kan noja över det, så jag tog det andra sent i eftermiddag och vet ni, nu är det inte svagt längre!
Och vet ni en till sak, nu finns det inga mer test att ta - så det så!
Nu får jag lägga mitt kontrollbehov åt sidan, försöka vila i övertygelsen att jag inte kan påverka det som sker i min kropp just nu.

Jag har massor av tankar och funderingar att vilja dela med den jag älskar mest, men då vi har Bonus med oss finns inga stunder över för samtal på tu man hand. Han lämnar inte pappa en sekund. Något som säkert skulle driva mig till vansinne, men nu tar jag det lugnare och försöker tänka på den största hemlighet vi har tillsammans... Vi två, den jag älskar mest.

Jag vågar knappt skriva något, det känns som att utmana ödet. Varför skulle det gå nu liksom?
Vi befinner oss i skrivande stund på hotell vid Arlanda, imorgon vankas det semester. Bonus och vi, tillsammans med min mamma. Vet ni vilken lycka det är att se hans lycka. Allt är nytt. Tågresan var hans största äventyr, antar att morgondagens flygtur blir en än större upplevelse. Att få se honom skina som en sol, åååh så gott det gör i hjärtat.
Vi ska sola och bada, bara lata oss.

Det är en sån otrolig overklighetskänsla över mig. Jag som fick Primolut Nor utskrivet för att skjuta upp mensen, nu hoppas jag av hela mitt hjärta att allt vad blod heter håller sig borta.
Jag behöver knappast jobba med att inte rusa i väg i tankarna - för jag tror inte ens på det. Mål 1 är helt sonika att förbli blodfri denna vecka och om det skulle gå så långt så vill jag ringa TF och få en tid för VUL. Men det känns hissnande långt borta. Så långt har vi aldrig kommit.

Symptom då, ja, man törs knappt skriva det. Jag blev yr/darrig/illamående på samma gång i eftermiddag. Svårt att sätta fingrarna på vad jag egentligen kände. Men jag känner mig sjuk. Finnen på halsen är där, likt alla gånger ett plus visar sig. Håret är fett och jag känner mig varm och ofräsch. Känner någon igen symptomen?

Det vore väldigt välkommet om detta är ett tecken på att det ska vända nu... Jag måste bara tro att det är så... nu blir det vind i seglen på alla plan! Så är det bara. PUNKT!!!

Är dagen idag ett tecken på att det ska vända nu?

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=5200270