... står det inristat i min underbart vackra förlovningsring i roséguld med 12 stycken briljantslipade diamanter i.

En dag jag aldrig kommer glömma...

... är när man efter några dagar i Florida boardar på världens största kryssningsfartyg och ska dagar tillsammans med den man älskar mest.
Kärleken till livet. Vi klarar allt och känslan av att hittat hem tillsammans med honom.
Love Love Love...

Jag är satt på Trombyl och jag blöder näsblod flera gånger per dag bara jag touchar slemhinnan i näsan.
Båda borrarna om vart annat...

Och down under, men det är inte livmoderslemhinnan som blöder ut, utan det är något som skadats vid VUL och som irriteras varje gång jag stoppar in Lutinus.
Läkarkontakt hävdar att det är normalt och att ett missfall hade börjat blöda ut eftersom jag blödit sedan måndagens VUL.
Det kommer alltså ingenting på trosskydd, jepp, ni får ta alla smaskiga detaljer men det är ju rätt vanligt bland dessa längtans bloggar.
Det kommer när jag torkar mig, och alltså ingen blödning i den bemärkelsen utan det kommer på papperet.
Någon annan som upplevt sig som mer lättblödande med Trombyl?

Middag på favoritkrogen här i stan innan morgondagens semester inleds. Ett besök vi planerat länge.
Förrätten gick okej men kände illamåendet komma smygande. Öppnade Lergigan Compen och tog en tablett. Huvudrätten kämpade jag med och sedan bad vi snällt om notan och jag fick djupandas för att ta mig hem, alldeles för tidigt. Dåsigheten av Lergigangen tog udden på illamåendet och nu är jag helt utslagen och känner mig som en påse sand, lite morfinpåverkad. Läskigt men skönare än illamåendet på krogen. Var helt hundra att min första spya skulle komma där och då. Fick panik.

Och så kvällen efter VUL började min livmodertapp att blöda. Jag har sedan tidigare en lättblödande tapp som alltid blöder efter VUL eller vid sex som touchar tappen.
Blöder så fort det kommer in en Lutinus, men så fort den där ute så är det inget blod. Blod och blod, låter dramatiskt och det var och är det för mitt psyke, men det är färgade flytningar när jag torkar mig och när Lutinusresterna kommer ut. Lutinus svider som attan där inne, men lugnt och fridfullt utan Lutinus. Inget blod och inget svid.
Tydligen vanligt om man har känslig tapp... Men nog har psyket varit tungt och med blodförtunnande så blir det ännu värre.

Trött och illamående, och funderar mycket på hur resan ska gå...

Hinnsäcken sitter precis där den ska, högt och fint. En antydan till gulesäck kunde också synas. Inga blödningar runt om och en stängd tapp.
Tjock och fin slemhinna.
Allt normalt - även om läkaren förstod att jag hade velat se mer.
Men faktum är det att hjärtat börjar inte ticka förrän nästa vecka så hur mycket jag än vill se, så går det inte att se nu.
Allt är normalt för denna tid, och jag är mentalt helt slutkörd.

Jag får försöka jobba med mantrat att allt är normalt just nu...
Allt är normalt just nu.
Allt är normalt just nu.

Idag är det dags, ett första VUL.
Alldeles för tidigt för att kunna se det man vill se, men eftersom vi ska ut på långresa så vill man utesluta utomkveds. Så checken idag är egentligen bara för att titta så att graviditeten (oj vad det känns konstigt att säga) sitter i livmodern.
Jag har aldrig kommit till ett första VUL utan smärta och/eller blödning.
Så det känns annorlunda...

En sida av mig är lugn, jag känner mig trygg att jag vet att jag just nu är gravid (oj igen vad det kändes konstigt) och just nu är det enda vi vet, alla vi. För jag känner mina symptom väldigt väl och mina test kan inte bli starkare.
Brösten ömmar och har ändrat storlek på bröstvårtorna, jag mår illa på eftermiddagar och kvällar och när jag vaknar på natten måste jag äta ett kex eller en halv banan.
Så jag känner mig lugn i det, men sedan är jag givetvis spänd och förväntansfull men faktiskt inte särskilt orolig...

Idag är det dags...

... där teststrecket är lika starkt eller starkare än kontrollstrecket.
Det är premiär för mig, alla dessa år, så är det första gången för mig.
Underbart!
Ingen garanti - I know, men ett mycket gott tecken!

I eftermiddag har mitt illamående tagit sin nya höjder. Olala...
En dag då jag hade ett utbildningspass, alltså då jag själv höll utbildning - och då ger man väldigt mycket, kom hem strax efter 15.00 och la mig på soffan - och nu i eftermiddag jag mått räv. Försöker förstå om det är kopplat till ansträngning, för jag gav verkligen allt i förmiddags.
Fick i mig lite mat och det lindrade det värsta.

Tredje natten med nattligt ätande, en halv banan verkar vara det som stoppar det värsta illamåendet.
Idag inköptes det fler bananer, fikon istället för plommon och Mariekex.
Tre livsmedel som inte ingår i det vi brukar ha hemma.

Idag var vi också hos advokaten och gjorde klart alla papper inför morgondagens bankbesök.
Noga genomgånget, ordentligt förberett och så underbart fint.
Nu ska han bli hälftenägare i mitt hus och testamenten, reverser och samboavtal skrevs.
Vi satt där med det största leende, och vetskapen om allt det fina vi har som kommer gjorde mig så rörd och varm längst in i de varma, ömma, hårda och sprängande brösten...

Ikväll blir det en kväll på soffan, jag har varit duktig och tränat 3 ggr denna vecka, så ikväll blir det soffan och mys en stund. Illamåendet hänger kvar känner jag...

Vet ni fina bloggläsare, ni är helt otroliga i era kommentarer som stöttar och kommer med värdefulla råd och tips. Tack från mig...