Hinnsäcken sitter precis där den ska, högt och fint. En antydan till gulesäck kunde också synas. Inga blödningar runt om och en stängd tapp.
Tjock och fin slemhinna.
Allt normalt - även om läkaren förstod att jag hade velat se mer.
Men faktum är det att hjärtat börjar inte ticka förrän nästa vecka så hur mycket jag än vill se, så går det inte att se nu.
Allt är normalt för denna tid, och jag är mentalt helt slutkörd.

Jag får försöka jobba med mantrat att allt är normalt just nu...
Allt är normalt just nu.
Allt är normalt just nu.

Idag är det dags, ett första VUL.
Alldeles för tidigt för att kunna se det man vill se, men eftersom vi ska ut på långresa så vill man utesluta utomkveds. Så checken idag är egentligen bara för att titta så att graviditeten (oj vad det känns konstigt att säga) sitter i livmodern.
Jag har aldrig kommit till ett första VUL utan smärta och/eller blödning.
Så det känns annorlunda...

En sida av mig är lugn, jag känner mig trygg att jag vet att jag just nu är gravid (oj igen vad det kändes konstigt) och just nu är det enda vi vet, alla vi. För jag känner mina symptom väldigt väl och mina test kan inte bli starkare.
Brösten ömmar och har ändrat storlek på bröstvårtorna, jag mår illa på eftermiddagar och kvällar och när jag vaknar på natten måste jag äta ett kex eller en halv banan.
Så jag känner mig lugn i det, men sedan är jag givetvis spänd och förväntansfull men faktiskt inte särskilt orolig...

Idag är det dags...