minlangtan

Alla inlägg under januari 2016

Av minlangtan - 30 januari 2016 17:08

Den här veckan försvann i ett nafs, arbetsveckan alltså.
En vanlig vecka, men samtidig en vecka jag aldrig kommer glömma.
Han (vägrar ta ordet pappa/far i min mun) som till hälften är den som skapat mig rent genetiskt - dog.
Ni behöver inte beklaga någon sorg, för det är ingen sorg.
Kanske några frågor jag hade velat ställa, några väl valda ord jag hade velat sagt om hur det känns att faktiskt haft en "pappa" som aldrig kom på någon födelsedag, jul, konfirmation eller student.
Känslorna efter denna vecka har inte riktigt landat ännu. Många tårar har det varit, men inte av sorg...

Gårdagskvällen bjöd på en supertrevlig kväll med vår fruklubb som vi har i området.
Nu är vi lite slitna och laddar om för en middag på stan med en annan god vän...

Och dagarna går, vi närmar oss klinikbesöket. Skönt, just nu känner jag mig inte orolig, bara lugn och trygg med en stor längtan om att få ett besked hur vi går vidare.

ANNONS
Av minlangtan - 25 januari 2016 20:20

Både jag och Mr sitter just nu och planerar föräldraledigheter för en respektive person i våra respektive verksamheter, samtidigt som vi själva räknar ner till vårt besök på fertilitetskliniken.
Vi undersöker hur vi löser den korta frånvaron och planerar verksamheterna för den längre frånvaron som föräldraledigheterna för våra medarbetare kommer att innebära.
Jag vet att det är en del av mitt jobb, det jag har i uppgift men hur resultatorienterad jag än är, så känns det. Jag blundar, tar ett djupt andetag, bokar in det där planeringssamtalet och sätter ena foten framför den andre och ser till att få ett bra planeringssamtal.
Mr å sin sida har aldrig tyckt att det är jobbigt, han känns mer upplivad över att han snart ska få fundera i dessa banor.
I familjen har vi som sagt fått en liten nyföding. Den största hysterin har lagt sig men ändå duggar rapporterna in, och man förväntas också fråga.
Jag blundar, tar ett djupt antetag, känner inte efter, utan bara lyssnar, säger ingenting om min önskan eller längtan, sväljer extra hårt, blinkar till och fokuserar på att sätta ena foten framför den andre, komma vidare.

9 dagar kvar till vårt klinikbesök. Jag räknar ner och ser hur fötterna som sätts framför varandra går framåt, tar oss framåt. Veckor har nu blivit till dagar.
Ingenting känns egentligen mer värdefullt än att få en plan för oss.
Men ändå fyller vi varje fotsteg med liv, kärlek, respekt, lycka och glädje i vardagen...
Även om längtan känns mer intensiv nu än i tidigare relation, så känns det även som att livet får ta mer plats i de där levande fotstegen som livet tar med oss på...

Vi räknar ner till resan som närmar sig med stormsteg. Vi drömmer om turkost vatten och sköna stunder, läckra platser och spännande utflykter. Bahamas, St Marteen, St Thomas - vi är redo för att upptäcka att semestra på havet.

Vi kompletterar vårt bygglov, en spännande process, skönt att vara två och ta beslut, två som drömmer och funderar.

Och vi längtar och drömmer om något så mycket större, större än resor och bygglov. Om något vi båda skulle kunna byta bort allt för.
Och jag är så glad att jag känner att jag lever under tiden vi väntar och längtar.
Det ÄR jobbigt, jag blundar och biter ihop många gånger - men jag tar mig framåt - och imorgon är det bara 8 dagar kvar...

ANNONS
Av minlangtan - 23 januari 2016 10:37

Om 11 dagar får vi en plan hur vi går vidare. Ni som är inne i väntan eller tidigare gått igenom just väntan - ni vet att det är det enda som räknas just nu.
Hemma pratar vi mycket om IVF just nu. Några kanske skulle likna det vid att ta ut något i förskott, det värsta. Så är det inte för mig, för mig är det ett sätt att närma sig något som kan komma att bli vår verklighet.
Jag läser mycket, vi pratar om vilka i vår närhet som gör IVF, för ju mer man pratar om det, ju fler ser man.
Eftersom vi i såfall kommer bekosta detta privat så är vi fria att känna efter var och hur. Ska vi ge oss på ägglossningsstimulering först eller gå direkt på IVF?
Givetvis ska vi ta till oss läkarens rekommendationer.
Vi pratar här hemma, men lever också livet nu.
Just nu ligger jag i stugan med en ullpläd på mig och tittar på Nyhetsmorgon och njuter av tystnaden på landet.

Samtidigt som det känns att livet står på paus till dess att vi vet vad nästa steg blir, så tar vi ändå vara på varje dag, vi gör aktivt val att fortsätta älska varandra och det liv vi lever och väljer bort sådant som tar vår energi...

Av minlangtan - 20 januari 2016 22:26

Det är onsdagkväll och jag har två riktigt bra nätter bakom mig, hela nätter utan nattligt googlande.
Jag ligger i sängen och är så där härligt trött i kroppen efter mitt första cirkelgym. Två veckors rikligt aktiv fysisk aktivitet har gett effekt. Jag känns så mycket piggare och för varje prommis och varje träningspass så är jag så tacksam att jag inte känner av den där foten som jag kämpade så med i fjol, och inte alls kunde motionera med.

I eftermiddags fick jag ett härligt besked på mitt arbete som helt klart gav en stor portion nytändning och gav massor med välbehövlig energi.
En ansökan jag gjorde för många månader sedan, samlandes tjänstgöringsintyg, katalogutdrag, betyg och intyg. Idag kom beskedet, jag är antagen för steg 2 - ett projekt som ska göras i vinter och det känns helt rätt att ha det som projekt och mål nu i vinter.
Imorgon håller jag dessutom utbildning, en av mina absoluta favorituppgifter på mitt jobb. Sådant ger också energi.
Och all energi tas tacksamt emot för det var verkligen en tung period ett tag, med många tårar som svämmade över och som fick längtan att svämma över och som fick allt att kännas tungt och meningslöst.

Vi har lämnat in bygglov för utbyggnad och redan hunnit med tre kompletteringar fastän det legat hos handläggaren mindre än 2 veckor.
Nu hoppas vi att det är tredje gången gilt och att situationsplaner, rivplaner, medgivanden från lagfarna grannar, skalenliga mått och beräkningar är fullständiga och att vi får ett fint besked i vår.

Den här medvinden och energin behövs, och är så välkommen så...

Av minlangtan - 17 januari 2016 13:33

Mitt under lunchen kommer tårarna, resan känns lång, stressen och pressen är påtaglig för att inte tala om ensamheten.
Det känns som att jag ska gå sönder... i tusen bitar, kvävas av mina egna tankar och rädslor.
Tiden fram till klinikbesöket känns evighetslångt, veckor känns som år.

Då kommer han fram till mig där jag sitter på köksbordet, kramar extra hårt. Påminner mig om att vi är två som har påbörjat resan, att vi har mycket fint att se framemot.
Älskade Mr, önskar så att vi inte behövde gå denna väg, och tacksamheten över att vi har varandra är så stor så stor. Vi ska klara allt, så är det bara...


Jag gråter en stund, sätter ord på mina känslor, så skönt så skönt...

Av minlangtan - 15 januari 2016 09:50

Det är en sån morgon och konstigt vore det väl annars, när något upptar nästintill hela ens existens.
Jag jobbar hemifrån idag. Ska strax sätta mig och gå igenom medarbetarnas tidrapporter.
Men jag har börjat sakta idag, sov lite längre, vaknade till tilltagande spottings som fick dessa lösryckta tankar att accelerera i snabbt galopp.

Är det äggreserven som ger mig denna korta cykel? Hinner vi göra en första IVF innan sommaren? Om inte, hur ska man då hålla hoppet uppe? Carl von Linne eller Falun? Kanske kommer ägglossningsstimulering räcka och mina "katastroftankar" är helt obefogade. Varför finns det inget klart besked på vad kort lutealfas beror på och vad spotting egentligen är? Att googla blir man ju inte klokare på.

Av minlangtan - 13 januari 2016 15:49

Sedan besöket i grannstaden har min gärna börjat bekanta sig med IVF.
Googlingarna är många, samtalsämnena hemma är många kring IVF. Jag poängterar för Mr att det absolut inte är något sämre val, att det skulle göra att mina tankar får frid. Upp med tusenlapparna, eller hej löneväxling. Helt plötsligt förstår jag varför temat på mina utbildningar vad gäller privat sjukvård behandlar just fertilitetsbehandlingar som görs privat.
Även om det riktigt skrämmer skiten ur mig med all medicinering och all oro och väntan, så skulle jag ändå känna trygghet i någonsorts lugn över att det finns en plan.
Jag är så less på dessa förbannade spottings innan mens, och de är ju tecken på en rubbad ägglossning.
Om nu inte Mr's spermier är dåliga på det nya testet vi ska lämna in på denna klinik så kommer väl rekommendationen att bli ägglossningsstimulering ett par månader. Och säkerligen över våren och sommaren, därefter IVF. Klockan tickar... Högt högt högt.

Av minlangtan - 12 januari 2016 14:42

Dag 21 och jag börjar blöda. Here we go. Är så glad att jag är inne i rullarna i grannstaden, för jag klarar inte bara att "slappna av" när jag ser hur fel min menscykel beter sig om man vill göra barn. Sitter just nu på provtagningen och tar ett dag 21 prov. Ett progesteron och ett proklatin.
Behöver ju inte ens vänta på svaret, min ägglossning är helt fucked upp.
Och jag med den...

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minlangtan med Blogkeen
Följ minlangtan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se