Det var länge sedan jag grät så här, oj vad jag grät. Stängde in mig i sovrummet och grät, det gick inte att sluta.
Försökte sortera anledningen till tårarna men det gick inte då.
Så mänga faktorer som gör att resan till ett barn inte kommer vara så enkel som läkaren i stan sa där i november.
Ägglossning som inte är stark...
AMH som inte är något skrytvärde direkt, gjorde knappast ålderpaniken mer hanterbar.
En livmodertapp som ligger gömd så att den ej är åtkomlig för spermierna.
En slemhinna som såg konstig ut.

Falun eller Carl von Linne?
Nya moderna behandlingsmetoder framför evidens?
Jag fick kontakt med båda klinikerna igår och frågade när vi måste ha uppstartsmötet för att hinna med en behandling innan sommaren.
Svaret blev mars/april.
Då hinner vi med två Letrozole-omgångar och kanske en tredje i väntan på uppstartsmötet.
Det är min egna mentala plan.

Jag trodde att jag var mer redo för IVF än jag tydligen verkar vara, för det skrämmer skiten ur mig ärligt uttryckt. Så definitivt, som en sista utväg. Och sen då?
Jag kommer ju knappast få ut massor av ägg med detta värde.
Jag ställer in mig på fler IVF.

På måndagkväll skulle jag ringa Falun och få höra mer, kanske kan det lugna mig då.

Nu är vi igång! Och det känns skönt. Besöket gick bra, och mina axlar var så mycket lättare när vi åkte tillbaka till stan efter besöket.
Vi är på helt rätt ställe och jag är glad att min oro över att något inte är som vanligt tas på allvar.
För så var det, mina ägglossningar är inte bra.
Helt normala värden på LH, FSH, Proklatin.
Progesteronvärdet på dag 21 var 18 vilket tyder på att ägglossningen inte var bra.
Mr spermier överöstes dock med goda ord. 45 miljoner/ml och riktigt starka och friska. TF är en man som sällan kallpratar eller skämtar, så när han berättade att det inte är ofta han får se så bra prov så blev jag sååå lättad.
Och så mitt AMH.
Ja, vad ska man säga. TF var själv förvånad - han trodde det skulle vara högre. Men nej, åldern har börjat gjort sitt. 1,2. Vilket inte är under normalt men också ett tecken på att vi inte ska låta det gå för lång tid.
Ny odling för GBS gjordes, och en tid bokades för hysteroskopi som görs under lokalbedövning.
Då passade han även på att kolla med slemhinna som endast var 6,9 mm på dag 17 idag. Det fanns dessutom någon ojämn svar sak mitt i slemhinnan som han tyckte såg lite konstig ut och ville kolla upp.

Planen som följer är hysteroskopi i slutet av nästa mens. GBS-odling lämnat.
Han tyckte vi skulle ge Letrozol en chans, en ersättning för Pergotime så att ägglossnigen kommer igång.
Detta tillsammans med Ovitrelle. Jag kommer alltså få kollas upp med VUL innan den ges.
Detta ska vi ge en chans i 3-4 månader innan vi hoppar på IVF.

Och så kommentaren under undersökningen - att jag har en liten bakåtvänd och svåråtkomlig tapp.
Hade Mr spermier varit sämre så hade han tyckt att vi ska hoppa på IVF på en gång, eftersom det faktorn gör det svårare för spermierna att simma upp till livmodertappen.

En plan... Det får räcka för nu...

Den lite nervösa känslan som krupit allt närmare i takt med klinikbesöket, är i skrivande stund som borta.
Med spermaprovet i min BH, kan vi båda slappna av. Jag var så galet nervös på att Mr inte skulle pricka i röret. Det märks så väl på honom att även han är lugnare när det är avklarat.
Nu ska vi snart susa till grannstaden med ett rör mellan mina bröst, konstiga känsla.
Vi är på väg.
Det var ungefär här jag stod för 3 år sedan också, men önskan om en riktig plan utan innehållande "slappna av".
Nu ska den planen innefatta min älskade Mr. N
Kanske var det en mening med allt?

Off we go! Nu ska vi framåt, framåt framåt...