Det var länge sedan jag grät så här, oj vad jag grät. Stängde in mig i sovrummet och grät, det gick inte att sluta.
Försökte sortera anledningen till tårarna men det gick inte då.
Så mänga faktorer som gör att resan till ett barn inte kommer vara så enkel som läkaren i stan sa där i november.
Ägglossning som inte är stark...
AMH som inte är något skrytvärde direkt, gjorde knappast ålderpaniken mer hanterbar.
En livmodertapp som ligger gömd så att den ej är åtkomlig för spermierna.
En slemhinna som såg konstig ut.

Falun eller Carl von Linne?
Nya moderna behandlingsmetoder framför evidens?
Jag fick kontakt med båda klinikerna igår och frågade när vi måste ha uppstartsmötet för att hinna med en behandling innan sommaren.
Svaret blev mars/april.
Då hinner vi med två Letrozole-omgångar och kanske en tredje i väntan på uppstartsmötet.
Det är min egna mentala plan.

Jag trodde att jag var mer redo för IVF än jag tydligen verkar vara, för det skrämmer skiten ur mig ärligt uttryckt. Så definitivt, som en sista utväg. Och sen då?
Jag kommer ju knappast få ut massor av ägg med detta värde.
Jag ställer in mig på fler IVF.

På måndagkväll skulle jag ringa Falun och få höra mer, kanske kan det lugna mig då.

 

Lotta

5 februari 2016 15:11

Känner igen mig så väl i känslor av rädsla och hopplöshet! Vill bara uppmuntra dig med att de saker som de sett hos läkaren går ju att komma förbi genom medicin och behandling. Du kan få många ägg med stimulering, slemhinnan växer med medicinering. Livmodertappen kommer man ju förbi genom ivf, och du har ju blivit gravid tidigare! Vill inte förminska något, bara förmedla lite hopp!

minlangtan

5 februari 2016 15:39

Tack!

 

J

5 februari 2016 22:29

Känner att jag måste kommentera fast jag inte gör det så ofta. Oroa dig inte så mycket över ditt AMH. Jag hade 0,4 när vi gjorde första testerna inför ivf. Läkaren sa då att jag inte skulle oroa mig och sa att "jag har sett graviditeter hos kvinnor med lägre värde än så". Och hon hade rätt. Idag har jag två fina ungar via ivf (oc då ska tilläggas att min man dessutom hade dåliga spermier). Sedan är det ju andra faktorer som spelar in såklart, men säger som Lotta ovan att det mesta går ju att komma förbi.

minlangtan

6 februari 2016 00:06

Tack för dina uppmuntrande ord, jag ska försöka ta dessa till mig!

 

Maja

7 februari 2016 21:48

Hej! Ville också kommentera amh. Jag hade bra inför vår första ivf men sen inför nästa gång var det betydligt lägre, typ som ditt. Men har också varierat mellan olika prov. Jag blev helt knäckt. Men när jag väl stimulerades en andra (och tredje) gång så har jag fått lika många bra ägg. Nu har jag tre fina ungar genom ivf:) Lycka till!

minlangtan

8 februari 2016 05:48

Tack för din kommentar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...