Sedan någon dag har jag en obekväm smärta i livmodern. Känns som om min mens varit på gång i två dagar, vilket iofs inte hade varit en omöjlighet då min menscykel blivit allt kortare.
Är på ÄL + 7 och känner en smärta djupt ner som jag inte riktigt känner igen.
Fick en återbudstid på KK för HVP-tagning på måndag. Mottagningen ringde igår och erbjöd mig tid på måndag. Blev lite paff men tackade ja trots att jag med största sannolikhet har mens då. Ska kanske be om en check om inte mensen kommer innan. För det känns som den där smärtan timmarna innan mens.

Och så kommer påminnelsen om den där bebisverkstaden. En ny sambo men samma känsla, samma rädsla.
Många är de gånger jag funderat på att gå på IVF direkt, slänga fram tusenlapparna, slippa besvikelse och missfallen.
För de finns där, rädslan för missfallen. Rädslan för det där sexandet som bara är ett enda alstande, utan feeling. Sex för att man inte ska missa chansen.

Jag är ensam i helgen, vilket ger möjlighet att fundera och känna in.
Saknar min Mr enormt. Efter en veckas tjänsteresa för mig så blev det puss i dörren innan han åkte iväg på sin golfresa.