Imorse när jag slog upp ögonen så kändes det helt ok. Vi är klar med perioden på jobbet och det kändes betydligt lugnare att gå dit idag än igår.

Snabbt efter det att jag slagit upp ögonen så drämmer den där känslan till mig igen.

Det är ju idag Bonus har skolavslutning. Visst, det är ingenting jag glömt bort, det står vackert i min agenda och jag har påmint sambon sjuttioelva gånger, så nog visste jag om det.

Planen var att han skulle gå själv, för allas, men främst Bonus bästa - då den ömmande modern helt enkelt inte skulle klara av att se mig där.

Det sved något helt enormt i hjärtat, att vi är här nu, där vi inte kan vara tillsammans som en familj. Vi delar upp oss.

Paniken grep tag i mig, det är ingen film, det är mitt liv. Hur hamnade jag här?

Vad har jag gjort för att förtjäna att någon absolut inte tolererar mig?

Hur kunde jag tro att alla skulle inneha samma typ av social kompetens som mig själv? Hur kunde jag tro att ett sunt förnuft förekom hos oss alla?

Det är min älskade sambos fd sambo, mamma till hans barn och han är inte dum, hur kan det ens komma sig att han har k*ullat något som är såååå urdumt. Ja, jag bad om ursäkt för språket...

Här står vi... låsta positioner.

Det blev så verkligt för mig återigen, hon kommer för alltid att påverka min vardag.

Grunden till detta lades redan igår, då jag ser att hon sitter vid bordet bredvid mitt bord på lunchrestaurangen igår. Eftersom hon inte jobbar i stan, så har jag aldrig räknat med att se henne på stan vid lunchtid.

Men igår så...

Tror ni hon hejade?

Rätt gissat - inget hej.

Jag har sagt det förrut, jag behöver ingen ny vän, eller granne att fika med, men vanligt sunt förnuft och samarbetsförmåga hade inte skadat. Allra främst för hennes barns skull.

Sambon visade upp kort från avslutningen, då jag försiktigt frågat om det var en fin tillställning. Jag kände mig på minerad mark bara av frågan.

Vad ser jag när jag förstorar upp kortet?

Jo, minns ni de där skorna som bara försvann, som var puts väck. De vi köpt och som var tänkta som ett par bra vårsneakers.

De satt på Bonus fina fötter idag.

Mitt i all uppgivenhet kom jag ihåg att jag inte ens får hoppas denna månad, vi sexade inte i ägglossningstider, så tro ingenting fröken.

Hoppet bär mig, men idag blev jag så starkt påmind om att det inte blir till att ens få hoppas.

Var hos företagsläkaren och blev fortsatt sjukskriven på deltid till semestern. Ögonen är så spända på mig och muskeln i ögat har dragit ihop sig av all stress, så att jag börjar se suddigt med flimmer efter några timmar vid dataskärm.

Känns helt rätt att kunna avsluta tidigare om dagarna för att hinna ikapp mig själv.

Idag var en sådan dag, slutade efter tre, bilresan hem var en plåga. Som det grumlade i ögonen. Fick stanna när jag kom förbi stan.

Väl hemma ringer telefonerna på alla håll och kanter. Sambon.

Hör direkt att något hänt.

Mycket riktigt, han har fått en såg i huvudet.

Ilfart, akuten och resten av eftermiddagen och kvällen var ett faktum.

Tårarna har redan sprutat på mig, idag är det en jävla pissdag och värst av allt är att hoppet för denna månad inte finns där.

Dags att ta ut den där Pergon nu...

 

Stina

14 juni 2011 21:26

Sååå sorgligt att det inte ska gå att ha en fungerande, vettig relation...för Bonus skull. Jag förstår att det knyter sig i magen på dig... av många anledningar. Just denna känsla av utanförskap och längtan efter något eget äter upp en inifrån. Primitiva tankar, som man aldrig trodde sig själv om dyker upp som ett brev på posten. (nåja, snabbare än snigelpost går det allt)
Den som skrev våra filmmanus vännen, han/hon måste ha nallat av de "roliga svamparna" eller haft en dålig dag, inte sant!? ;)
Styrkekram från din tvillingsjäl.

 

Hedda

14 juni 2011 21:53

Å vilken hemsk dag! Kan inte ens tänka mig hur det är att på sätt och vis behöva dela vardag med en sådan person som din sambos ex, som inte alls kan hantera din existens...Hoppas morgondagen blir bättre!

http://heddasdagbok.wordpress.com

 

ettvanligtliv

14 juni 2011 22:01

Uscha vilken pissig dag. Att det ska vara så svårt för en vuxen kvinna att uppföra sig normalt! Så tråkigt att det är du som ska bli lidande.
Hoppas det känns bätter imorgon och att sambon mår bra.
Kram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

 

på besök

19 juni 2011 16:54

Jag är bara på besök här, trillade in och fångades av din fina blogg. Jag är den lämnade mamman i ett förhållande där det kom en ny kvinna på två röda sekunder istället för mig....jag har barn, hon har det inte. Hon trodde vi skulle bli bundisar direkt. För mig är det omöjligt. Jag tycker inte det har med social kompetens att göra, eller att man är "en sådan person" - det handlar för mig om att det inte är lätt att hantera att bli utbytt som om inget hänt. Jag vet inte vad som hänt i er historia men om din sambos ex har svårt att relatera till dig säger det faktiskt ingenting om hur eller vem hon är i övrigt. Om man inte varit i den posititionen tycker jag att man ska vara lite försiktig med att döma.

Jag har inte så mycket med mitt ex nya att göra då de bor på annan ort och han har nästan aldrig barnen hos sig, men ses vi någon gång så säger vi hej men inte så mycket mer. Jag vill verkligen inte ha mannen tillbaka men sveket han utsatte oss för rivs upp igen av att spela som om jag tycker allt är okej mellan henne och mig...vet inte om det går att förstå, men snälla, försök att inte döma när hennes upplevelse av situationen troligen är helt okänd för dig. All lycka till önskar jag dig, med familj och allt annat.

minlangtan

19 juni 2011 17:39

Tack för din kommentar. Jag förstår att det måste ha varit jobbigt för dig.

I vårt fall har det nu gått 5 år sedan deras separation och mannen levde utan förhållande i över 2 år innan vi fann varandra. I just vårt fall kan jag inte riktigt köpa resonemanget att hon beter sig vidrigt för att hon blivit utbytt på två röda.

Du skriver att hon får ett hej men inget mer, jag får inte ens ett hej.
Min ståndpunkt har alltid varit att hon är barnens mamma, och det är ingenting jag vill hota eller ta ifrån henne, men jag önskar att jag kunde kräva någon form av respekt från henne också.
Ett hej, att hälsa när vi möts tillsammans med barnen.
Just därför dömer jag...

Lycka till och kram, och återigen tack för titten!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...