Direktlänk till inlägg 22 juni 2011
Under gårdagen och dag idag har jag funderat på hur jag ska formulera mig i bloggen när det gäller det faktum att jag är gravid.
Jag följer de flesta "svårt-att-barn"-bloggar och jag vet att många har svårt att läsa om det faktum att någon blivit gravid.
När jag själv varit nere och känt att min dag aldrig kommer, då har ändå dessa givit hopp, att det går att lyckas, när man minst anar det.
Vi har en hemlighet, Kärleken & jag. Bara en enda till fysisk person vet om det, och det är min vän Stina. Hon fick till och med veta före Kärleken, eftersom han satt och tittade intresserat på sin film där i söndags.
Då drog jag i väg ett sms med den fina nyheten till Stina.
Min mamma och jag är varandra väldigt nära, men jag har inte sagt något. Jag tänker som så att det beror lite på hur jag mår i helgen.
Om illamåendet fortsätter som nu, så kommer en förklaring att vara på sin plats, just för förståelse och kanske avlastning.
Med ömmande och stickade bröst och ett dovt illamående så går jag igenom dagen och ler från insidan till utsidan. Det känns som att bära en hemlighet som är så stor så stor.
Jag får alltid en finne innan mens, ungefär på samma ställe, i allafall efter att jag slutat på p-pillerna. Nu är hela jag prickig på ansiktet och på brösten (!)
Hyn och håret är fett fett fett och det är svårt att känna sig fräsch.
Men, jag tar det så gärna så gärna...
I eftermiddag kommer Bonus för att fira midsommar med oss. Om allt går som det ska är jag ledig imorgon och ska ge mig den dagen till mig själv.
Att tänka på midsommarmat känns som ett ogreppbart projekt. Bara tanken på att handla får mig att må än mer illa.
Idag avstod jag dessutom för första gången från någonting, alla goda ostar som serverades på midsommarbuffén vi åt på jobbet.
Jag log ännu mer och ytterligare lite till.
Jag gillar det här... skarpt!
En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...
Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...
Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...
Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...
I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 |
|||||
6 | 7 |
8 | 9 |
10 |
11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 |
||||||
|