Två nätter på raken har jag sovit på soffan i vardagsrummet, det har känts bäst.

Vi har inte bråkat och vi är inte ovänner, men jag har tappat mig själv i hela denna längtan som krossar mitt inre bit för bit.

"Fokusera på det vi har, det vackra vi gör och har, det är vi nu"... säger Kärleken för att muntra upp när hela veckan kretsat kring spillrorna av hans förra liv.

"Ja, men vi kan ju för fan inte ens klara av att ha sex när det behövs, du tar inte på mig, du delar inga framtidsdrömmar med mig, du är för trött för att ha sex när det så väl behövs - DÅ är det så in i helvete less att tänka på det så kallade vackra vi har..." ... är jag snabb med att svara...

Jag plågas så av känslan över att det helt enkelt inte hafts ork att sexa denna ägglossning.

Vem har slukat denna ork?

Bonus så klart... underbara älskade Bonus.

Jag avskyr att spillrorna från hans familj förstår min enda dröm jag har - att få bli mamma.

Jag känner redan hat så bra som det är, varför spä på med ännu mera hat?

Bekräftelsebehovet är på max. Ta på mig, älska mig, ta hand om mig, tänk på mig, vidrör mig, förför mig. Säg inte bara att du älskar mig, visa mig det också...

I lördags nådde vi botten. Efter ett misslyckat försök så ramlade vardagen ihop.

Jag stannade hemma från den planerade släktmiddagen. Bonus fick åka själv med sin pappa.

Jag grät och skrek till Le Marc under täcket.

Samlade mig samman och tog en dusch, tog på mig min svarta klänning och satte mig i bilen.

En timme senare var jag framme och möttes av den vackraste kyssen och den varma och mjuka kropp som kom mot mig.

Händer på mina lår, en klapp, en hand mot min, leenden.

Vad gör denna längtan med mig?

 

Johanna

6 september 2011 21:16

Hej igen,
Varje dag går jag in på din blogg och hoppas att det kommit ett nytt inlägg.
Din blogg berör så oerhört. Varje ord du skriver hade kunnat komma från mig. När jag läste detta inlägg fick jag tårar i ögonen.
Jag hoppas att du får ut något av att skriva, och kanske hjälper det att veta att för mig som befinner sig i samma situation, är din blogg helt underbar. Jag finner en tröst och en styrka i att veta att det inte bara är jag som känner så här och som lever så här. Du sätter ibland ord på det jag känner.
Jag hoppas innerligt att vi båda får vårt kärleksbarn inom en snar framtid, jag tror att de dalar och toppar, den berg-och-dal-bana, som vi båda verkar ha i våra liv kommer att jämnas ut då.
Att längta kan ibland vara mysigt, men en längtan efter ett barn när man försökt länge och vill mer än något annat är väldigt svår. Ibland så svår att, i alla fall jag, ibland tappar allt.
Du är så stark och jag i helgen tänkte jag på dig: kan hon vara så stark så måste jag försöka ännu mer".
Tack igen för att dina ord, ditt underbara och ärliga sätt att skriva.

Johanna i USA

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...