Tandborstmuggen har numera fyra tandborstar...

Bonus är orolig och sig olik, exakt som när Store Sonen entrade vår tillvaro för 1½ år sedan...

Vi fokuserar på att göra saker som är normalt för oss med Bonus, för att han ska känna lugn...

Maten bara försvinner, drickan likaså...

Jag är rädd, tassar på tå, vill inte väcka den björn som sover...

Jag njuter när jag får sätta Bonus i bilen, som sig brukar på vardagsmornarna och skjutsa till fritids, då är allt sig likt...

Jag har svårt att sova om nätterna - Bonus likaså...

Det är kaos. Imorgon får vi förhoppningsvis veta mer, då en kontakt med socialtjänsten ska tas. Det är jag och Kärleken som ska dit för att få stöd i hur vi hanterar det som sker.

När jag gjorde min anmälan för ett drygt år sedan, så visste jag att detta var det som skulle ske om ingen reagerade. Nu är vi där, och det hade kunnat undvikas genom att modern i fråga inser att inte ens hon reder detta själv. Hon ville inte ha hjälp, det var skamligt.

För mig är det inte skamligt att som vuxen människa ta emot hjälp som gör att ens käraste ägodel kan få må bättre...

Tack fina fina ni, för alla kommentarer. Jag läser de om och om igen...

 

Varjehjärta

1 februari 2012 13:00

Hej! Vilken besvärlig situation ni befinner er i! Tänker på er. Tänker på dej! Hoppas det löser sig till det bästa. Å som du säger - varför tar man inte emot hjälp när de allra käraste kan må bättre?

KRAM!

http://www.varvagtillenkotte.blogspot.com

 

ettvanligtliv

1 februari 2012 21:03

Du är så stark vännen. Beundrar dig för din ork och för att du är så full av kärlek mitt i allt som ibland är ett kaos.
Kramar <3!!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

 

lilla jag

2 februari 2012 15:53

Fattar inte hur du orkar! Du måste vara jättestark!! Kan trots allt inte låta bli att tycka lite synd om stöksonen mitt i allt. Det måste vara jobbigt att vara helt utan klara regler och ordning. Att mamma och pappa har nya familjer och att man kanske inte platsar någonstans. Men det ursäktar ju inte att man beter sig lite hur man vill...
Hoppas att kaoset lugnar ner sig lite för alla er och att ni kan hitta en fungerande vardag som passar alla. Jag är grymt imponerad över hur du orkar vara en bonusmamma i dessa lägen. Det måste ju vara rätt jobbigt även om man har snälla urgulliga barn?
Kram

http://minblivandebebis.blogspot.com

minlangtan

2 februari 2012 16:01

Tack för din kommentar. Tyvärr kan jag inte tycka synd om honom alls. Är man 16 år då vet man vad allmänt hyfs är.
Mamma har ingen ny familj och pappa skaffade mig 2 år efter deras separartion. Så nog har det alltid funnits plats för honom. Kanske för mycket plats...

 

lilla jag

3 februari 2012 14:17

Förstår att inte du tycker synd om honom. Skulle nog inte jag göra heller om jag var i dina skor. Men jag menade mer att det är synd om honom för att han inte haft möjligheten att växa upp med lite krav på sig och utvecklats till en trevligare individ. Att han sen väljer att vara så stökig han kan är ju verkligen inget man tycker synd om honom för...
Jag vet inte om jag riktigt fick fram vad jag menade. Inte att det är synd om honom nu, mer synd att han fick en dålig start i livet.
Kramkram

http://minblivandebebis.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...