Vi vet att när vi är redo att öppna fabriken igen så kommer dessa frågor att återigen bli aktuella. Visst kan vi hoppas på mirakel, men med tanke på att man kommer att gå vidare med att kolla gener och mutationer och på frågan om PGD så "kan det komma att bli aktuellt".

Det skrämmer mig, och tiden rinner liksom ifrån mig.

I förrgår, tre dagar +/- ägglossning så möttes spermier och förmodade ägg, rent spontant, utan att planen är att skapa bebis.

Vi tittade på varandra och lät det gå... i dubbel bemärkelse...  

Och chansen finns där... vi kan ha prickat det, även om oddsen är mindre att vi lyckas än att det inte bli något.

Chans/risk... ja, vad säger man.

Av hela mitt hjärta vill jag bli mamma, men av hela mitt hjärta vet jag också att vi måste vänta ett slag och av hela mitt hjärta så vet jag att jag måste kunna vara mottaglig för det man får fram på sådana utredningar i form av anlag som finns i celldelningen.

Det är många tankar som snurrar runt idag, runt runt...