Så börjar den där tanken mala - att skaffa familj på egen hand. Jag är inte där ännu, jag är inte det. Men kanske känns det lättare att skriva om det och få ord på alla tankar och känslor som kutar runt i skallen på det temat.

Jag är klar med hur jag vill att det ska gå till. Jag har rötter i ett av de land dit många åker för embryodonation. Jag vill använda mina egna ägg och jag vill göra en ivf på en gång, skippa inseminationer. Att använda det landet känns mest naturligt än att åka till Danmark, även om det landet också ligger mig varmt om hjärtat.
I landet finns boende och det går att kombinera med några dagars ledighet. Jag skulle få med mig sällskap, för även om jag behärskar språket så kan jag inte terminologin för slemhinna, äggstockar, ägg och allt i den världen.

Men jag är inte hemma i beslutet ännu. Jag är inte där, inte redo.
Jag vet att jag skulle greja det galant, jag har bostad, ekonomi och framför allt - det jag tycker är viktigast i frågan - ett nätverk runt mig som skulle finnas där nu och även i framtiden.

Längtan efter att få lyfta blicken och fokusera på en ny epok i livet, lockar nog mest. Jag känner mig rätt klar med att dejta, lära känna någon annan. Kan man känna så? Är jag verkligen sann mot mig själv när jag säger det? Mest troligen inte...

Och beslutet ska man leva med resten av livet sedan.
Nä, jag känner mig inte helt klar med det här känner jag nog medan jag sitter på jobbet och skriver detta inlägg.
Det är ingenting jag tänkt göra detta år eller nästa... men möjligheten har öppnats för mig och med det känner jag också en lättnad.

Jag skulle mest troligt se det som ett misslyckande - att jag inte fann någon att bilda familj med. Och så vill jag inte känna för resten av mitt liv. Kanske fokuserar jag fel? Men jag är rädd? Rädd för samhällets reaktioner...

Nej, nu ska det få ligga och gro i magen ett tag. Under tiden ska jag fortsätta leva mitt liv. Ett rätt spännande liv som jag trivs med. Att få höra Bonus röst härom dagen fick det att rasa för mig, när jag fick höra hur glad han blev över att höra mig.
Älskade unge, jag önskar att du kunde glömma mig och allt vi haft tillsammans. Vetskapen av att du fortfarande pratar i termer om "oss" och "vårt" gör det stundtals helt olidligt för mig och jag känner mig som den största skit på jorden som inte räddar dig från det dysfunktionella som pågår runt dig. Älskade unge, tack för allt

 

Sofia

17 juli 2014 10:12

Jag kan ju bara berätta om hur det varit för mig. Jag tyckte också att det var väl rätt pinsamt att jag som är en rätt trevlig, utbildad med ok jobb och många goda vänner inte skulle kunna hitta en man att skaffa barn med. Idag 7 år efter min första tanke på att skaffa barn själv och som mamma till en 4-åring och en 6 månaders så glömmer jag väldigt ofta att min familjebildning inte är en norm. Lycka till med dina funderingar!

minlangtan

17 juli 2014 12:46

Tack för att du berättar! Och du har gjort det två gånger, stort! Jag beundrar dig. Hoppas du orkar läsa och svara på lite frågor, för de lär ju komma.

 

Singelmamma

17 juli 2014 13:53

Ja, det är ett beslut man får leva med resten av livet men det är ett bra beslut (för mig). Det finns bara en sak jag ångrar - varför gjorde jag inte det här tidigare så jag hade kunnat få fler barn på samma sätt? Jag har fått 2 öppet dumma kommentarer (en bekant som förutsatte att jag skaffat barn själv och en chef som undrade hur det gått till. Båda fick mig att känna mig fruktansvärt oattraktiv). Annars bara positiva reaktioner till med från väldigt familjekonservativa människor. Så låt det mogna. Gör gärna alla förberedelser under tiden; blodprover osv för bara de tar lite tid, välj klinik och skapa kontakt.

minlangtan

17 juli 2014 14:07

Tack för din kommentar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...