"Jag har försökt ringa och kontakta dig så många gånger men du svarar ju inte... Jag har verkligen försökt så att vi kan prata och reda ut och bli vänner

Det kan låta som något vackert och fint, och ja - det kanske det är också. Men jag vet att det närmar sig den kritiska punkten där min hjälp behövs för att inte hela livet ska braka samman. Min yrkesutövning behövs. Jag sa nej för en dryg månad sedan, så att han skulle ha god tid att hitta ny. Efter att jag sakligt och lugnt meddelat att jag inte kan, att det gör för ont, så har jag haft ett blockering på min telefon.
Fastän jag ingenting annat velat än att han ska ställa allt till rätta, så har varje kontakt sårat och rivit upp. Därför kom blockeringen.
Veckorna har gått, mitt liv har landat och jag i det. Jag har fått känna på glädje och livslust igen.

Efter dagens tunga tunga samtal där han drar mig fram och tillbaka, försöker få mig att ändra mitt val, få mig att hjälpa honom, så åker blockeringen på igen, men denna gång för att jag vill fortsätta känna på det som kallas liv. Det är stor skillnad - förr var det för att inte drunkna i de svartaste känslorna, idag är det för att fortsätta känna en nyfikenhet och lust till livet. För mig är det skillnad...stor skillnad.

Jag stod på mig, höll mig kvar, höll emot hans berättelser om att bubblan han levt i nu börjat spricka och att han inser att det faktiskt sårade mig att vara otrogen och sedan bara sticka.
Jag höll emot och stod fast vid mitt val - att välja mitt liv framför att hjälpa honom...