"Jag vill inte ha barn, jag vill att du går vidare och blir lycklig - det är du värd"

Där och då, i soffan, hemkommen efter en middag hos min mamma - så förstod jag att det var slutet på vår relation. Jag satte mig i bilen och ringde min bästa vän och mötte upp henne halvvägs. Hur jag tog mig dit utan att krascha fattar jag inte. Jag bröt ihop.
Om jag bara visste vad som skulle komma sedan... Tack och lov visste jag inte då vad som hade skett bakom min rygg. Den historian skulle jag få serverad för mig bit för bit sedan, av andra.

Idag är det tredje augusti och jag är nyduschad och ska ta en prommis med min dejt. Han som kom och hälsade på min mamma igår när vi var ut. Sedan anslöt jag mig till hans vänner och vi hade en fin kväll. Vi har nu vaknat upp och ska ha söndagen tillsammans.

"...gå vidare - det är du värd"
Ja, om Gudarna vet hur mycket jag är värd detta nu... Att få omges av respekt och omtanke.