Vi har nyss kommit fram till Loka Brunn, där vi ska tillbringa helgen. När vi ändå åkte till Falun så kan vi plussa på bilfärden och styra mot Grythyttan och Loka.

Och så blev det fredag, och dags för det efterlängtade besöket på kliniken.
Jag var redigt nervös hela morgonen och inte blev det mindre på plats i väntrummet.
Någon minut efter utsatt tid tog dr Jenny emot och vi fick ett bra samtal. Ärlig, rak och kommunikativ dialog, där beslutet skulle landa hos oss hur vida vi ville ge IVF en chans.
Vi fick information om studien och hon läste genom journalen.
Jag ställde alla mina frågor och fick som sagt ärliga svar.
IVF är ingen garanti vid upprepade missfall, men eftersom jag är ute efter Intralipiderna så är det ändå ett alternativ om man inte vill åka till Aten och få någon att skriva ut det där.
Och med IVF kan jag medicineras på ett helt annat sätt.

Om man deltog i studien så fick man Intralipiderna gratis och man fick ta NK-cellertest.
Det stora kruxet är att jag inte får Prednisolon samtidigt som jag deltar i studien. Vi resonerade ändå fram och tillbaka och kom fram till att jag tar möjligheten att gå med i studien, för med dessa tester som kommer att tas på mig så kommer vi att komma ett steg närmare lösning. Och Prednisolon finns ju kvar till nästa omgång, och då får man kombinera det med Intralipider.
Jag skulle däremot med säkerhet få ta Progynon.
Och det blir det korta protokollet med en hög dos av Menopur som start. I studien var Menopur det som gällde.
Åldern, AMH, BMI och bedömningen av ultraljudet bestämde dosen.
Så vid nästa start så kör jag igång...

Vi fick ingen riktig genomgång, utan hänvisades till vår hemklinik.

Just nu är jag mentalt helt slut. Lättnaden och nyfikenheten tillsammans med en lust att testa något nytt kom direkt när vi gick ut på gatan i Falun.
Nu några timmar senare är jag ordentligt slut och har bett min sambo vara tyst en stund, jag är mentalt helt slut. Tårarna kom nu också...
Det är många känslor och fler lär det bli...