Jag sov gott i natt och imorse vaktade jag telefonen men ju längre det gick ju lugnare blev jag - det fanns något som väntade på oss i Falun.
Vi åkte ner i lugn och ro, Mr märkte att jag var nervös eftersom jag var knäpptyst och satt sammanbiten i bilen.

Vi var framme i Falun en dryg timme före vår tid. Vi gick runt i den mysiga stadskärnan för att få tiden att gå.
Sedan gick vi upp till kliniken och anmälde oss. Vi blev meddelade att det var lite förskjutet idag och att vi skulle få vänta en stund. Vi fick sitta i det vanliga väntrummet en dryg halvtimme innan vi traskade iväg till den andra sidan.

Efter en stund öppnade Jenny dörren och ett lugn spred sig. Jag gillar verkligen henne. Vi fick byta om till skyddskläder och välkomnades in i det lilla rummet. Hon gick igenom behandlingen och hur jag svarat på den och var nöjd med mina värden och utfall.
Av de fyra befruktade embryona som var alla fyra med i matchen.
Vilken lättnad.
Tre av dessa fyra hade graderingen 1, och hon klassade de som toppembyron. Det fjärde hade idag bara 6 celler och fick därför en 2:a på graderingen.
Hon visade vilket embryo som hade valts ut åt oss idag, och resten av de 3 ska odlas vidare och kolla om de går att ha till frysen.

Jag fick hoppa upp i stolen och slemhinnan kontrollerades, 11 mm - perfekt!
En kateter sattes och sedan ropade läkaren på embryologen som dubbelkollade våra personnummer och sedan kom in med embryot.
Det placerades mitt i slemhinnan och embryologen fick tillbaka röret för att dubbelkolla att embryot inte var kvar i röret. När läkaren fick klartecken från henne så tog hon bort den utrustningen som jag hade som fixerade livmodertappen.
Hon gjorde sedan ett ultraljud och kollade att embryot hade placerats mitt i slemhinnan.

Vi fick hoppa ner oss och jag fick klä på mig. Vi önskades lycka till och fick därefter träffa sköterskan för råd om efterbehandlingen.

Sån lättnad, jag log och slappnade av, för första gången på två veckor.
Jag tackade för gott omhändertagande och vi gick ut från kliniken efter att jag stoppat in Lutinusen.
Och när vi kom ut lyste solen, som kommit fram den där timmen...

Ännu ingen telefon som ringt och klockan är snart halv elva.
Så nu rullar vi neråt mot Falun.
Och jag mår bättre idag - och 4 kg lättare enligt vågen.