Vi kom hem från underbara Dalarna i förrgår, i torsdags. Tidigt på fredagmorgon vaknar jag och mår räv. Hela gårdagen tillbringade jag på toaletten med en hink framför mig. Fy faaaan, så hemskt. Och dessutom inte hemma, utan i stugan med lite enklare faciliteter.
Ett riktigt hemskt dygn, men nu verkar det ha vänt och jag har inte kräkt på 22 timmar, och fått i mig vitt bröd.

Och jag går och väntar på min mens, ivrig att få börja planera inför FET.
Än har jag inte märkt av min korta lutealfas och än märker jag inga spottings. Önskar så att IVF-hormonerna gjorde sig av mig detta otyg. För det är ett otyg och har gjort mig rädd för att gå med på ett ostimulerat FET, att mensen skulle komma som direkt efter. Och då har man ju stoppat in något till ingen nytta.
Men jag gläds åt att jag nu är på ÄL +10 och inte en enda spottings.
Det ger lite mer hopp åt FET-försöket som jag hoppas inte ligger allt för långt bort.

Så medan jag ligger här i soffan så googlar jag som en tok, ostimulerat FET, ostimulerat FET kort cykel, stimulerat eller ostimulerat FET.