Idag skulle jag ha åkt till Stockholm på konferens. Helgens utflykt till grannkommunen gjorde mig trött så jag var väl inte så där jättepepp när jag packade väskan igårkväll.
Och i natt kom oron, jag vill inte åka. Jag känner mig trött, illamående och vill vila. Saker som annars görs per automatik tar nu energi att göra.
Och efter att jag under middagen på showhelgen fick slänga in handduken och lägga mig på rummet och krama hinken, så blev jag ännu mer rädd.
Vid fyratiden kröp jag snyftades nära Mr och sa att jag inte åker, jag blir hemma. Jag behöver en dag hemma.
Vila, sova, göra ingenting.
Och så blev det.

Tack till er som svarade på mitt förra blogginlägg -resultatet av vår weekend talar sitt tydliga språk. Jag vill vara hemma. Jag tror inte att jag bokar någon mer weekend innan maj.

Vecka 26 är här! Knäppte ett magkort idag och jag var svårt att se skillnad men det gör min omgivning.
Och jag känner henne, hon känns aktiv och väldigt envis i magen där hon bökar runt och bjuder på shower i magen.
Älskade lilla liv - tänk att vi får uppleva detta mirakel, för det är vad det är, mirakel!

Magen växer, brösten spänner och i det så ska man känna sig bekväm. Häromdagen hade vi ett snack här hemma om hur osynkade vi är vad det gäller det intima.
Och så verkar det vara för många, män som är rädda att skada och göra illa.
Något som konstigt nog hjälpte Mr var när vi i veckan var hos barnmorskan och hon skulle mäta
SF-måttet. Mr tyckte att hon var hårdhänt och tryckte och bände. Ingenting jag noterade. Helt plötsligt så sa han senare på kvällen att nu var han inte rädd att råka komma åt magen längre när vi är intima.
Ja det är inte lätt det där, och inte lär det bli lättare heller...