Jag har ägglossning nu. Tyvärr befinner jag mig hos min mamma eftersom lilleman har magsjuka och jag har bihåleinflammation.

Många är de tårar jag gråtit idag, både av smärta trots penicillin och av totalt hopplöshet.

En hel månads hopp är borta.

Jag bad om en enda sak, att inte stoppa fingrarna i munnen när vi var i Stockholm, då jag är livrädd för magsjuka. Och speciellt nu när jag inte är pigg så bad jag verkligen.

Är man 6 år så gör man tvärtom, man slickar på allt som går att slicka på i tunnelbanan och i natt var magsjukan ett faktum.

Jag tog bilen och styrde med värkande öron och sprängande huvud till min älskade mamma där jag ligger och är helt förkrossad.

Det blir ingen bebis denna månad heller...

Ni ser bara lösa ord, sammansatta i meningar, men inom mig sprängs jag av besvikelse och hopplöshet.

För mig har detta barnaskapande gett hopp - vi kämpar framåt - för något som är vårt. Eftersom vår situation varit så speciell med sambons fd och hennes förmåga att spela ut barnen mellan föräldrarna så har det varit en fruktansvärd kamp att gå. Vi har haft med myndigheter och sakkunniga att göra.

Fastän min längtan till barn sprängt sönder mig inifrån så har jag väntat, för barnens skull.

Nu när vi fått förklarat för oss att det inte kommer att bli någon ändring och att jag kommit till den insikten att livet pågår, så beslutade vi oss för att försöka skaffa barn.

Mitt i allt detta jobbiga, så har det för mig varit en tröst - fått mig att våga hoppas på att det inte bara är spillrorna från hans fd liv som kommer att stå i centrum i mitt liv.

Det kan låta hårt i er bloggläsares ögon, men saken är den att situationen är förjävlig och vi har myndigheterna inkopplade.

Ikväll sitter jag här, med ägglossning, alldeles för långt hemifrån och här blir det inga barn gjorda. FAN!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...