Att jag sov dåligt i natt var väl ingen hög oddsare direkt. Somnade strax efter 2 och när klockan ringde efter 6 så låg jag kvar till dess att mannen åkt iväg till jobbet. Gjorde mig ordning i all ensamhet och var på jobbet efter åtta.

Känner mig fortfarande genomledsen, ful och äcklig.

Så är det bara...

Nu är det upp till mig att ändra på det och det tänker jag göra.

Jag vet vad jag behöver för att må bra - fylla på med annat.

Har redan mailat tjejgänget och frågat om det är dags för någon after work inom kort och på onsdag har jag skrivit in TRÄNING i min kalender.

Jag är faktiskt aldrig så uppskattad som när jag inte är hemma...

DÅ kommer sms:en, omfamningarna, kärleksförklaringarna, ömheten och allt det jag önskar fanns när jag är hemma.

Visst, det är mäckigt att ta sig till stan när vi nu bor som vi gör, men det måste gå ändå, jag måste verkligen fylla på med allt det där andra som jag behöver.

Sambon märker att något är fel. Jag börjar med att försöka släta över, men sedan säger jag att jag känner mig avvisad och att det skapar vidriga känslor i mig själv. Bara jag pratar om det, skriver det, så vattnas ögonen.

Ikväll tar jag inga som helst iniativ till någon som helst sexuell aktivitet.

Det är svårt, för jag älskar honom och jag blir så sugen när vi ligger där om kvällarna, att älska så där passionerat, att utforska varandra, få slappna av, öppna dörren till den där andra världen.

Kanske ska jag ordna mitt innan jag går och lägger mig, så minskar lusten?

Ja, ni hör ju?

Hur kunde jag hamna här?