Det var en ledsen själ jag släppte i väg till jobbet imorse. För en gångs skull så åkte han före mig, då jag är hemma och sjuk fortfarande.

Tur bloggen är anonym, för jag gillar egentligen inte att hänga ut något så, men vi fick helt enkelt inte till det igår.

Jag bor ihop med det snällaste Hjärtat av dom alla, ni vet så där så man nästan är för snäll.

Han ville inte göra mig besviken, men ju mer vi höll på, ju mer insåg jag att det ju inte funkar rent tekniskt. Bara till att ge upp.

Ledsna blickar och iskall blixtkänsla.

Det visade sig att han fått svamp på sin snopp.

Det hade varit klåda & sveda hela dagen, men han hade tappert kämpat.

Jag äter penicillin så det är ju inte så otippat, men det känns lite väl tidigt, då jag inte känner av några besvär ännu.

Han vill testa imorse igen, men det gick lika illa.

Idag blir det apotektet.

Men detta januariförsök är bara till att glömma.

Jag fick glad gubbe i måndags, ägget släpper troligen under tisdagen och då fick vi inte till det.

Förra månaden kunde vi inte heller få till det efter ägglossningsutslaget, pga hans magkatarr.

Är det inte jävligt så säg?

Jag orkar inte hålla ihop, detta är mitt hopp som får mig att orka lite till mitt i det jobbiga som pågår runt i kring oss.

*drar täcket över huvudet*

 

ettvanligtliv

12 januari 2011 10:47

Uscha vad jobbigt det är med all press och stress som skapas vid ägglossningen. Det har varit gånger då det verkligen inte har funkat för E och gånger då det gjort alldeles för ont för mig att fortsätta. Förstår att det känns hemskt för er, men snart kommer det en ny chans.

Men man får se det såhär: det var inte meningen att det skulle bli något just den månaden, ni hade säkert varit så låsta att det inte blivit något. Bättre att ta hand om varandra och relationen så att man inte glider isär...
Nästa gång kanske det är helt optimalt och det blir en liten bäbis :) Ni har ju inget fel och ni är unga, det kommer att lyckas. Det gäller bara att hitta en balans mellan bäbisverkstan och förhållandet.

Hoppas du förstår vad jag menar. Vill inte att du ska tro att jag tycker att din sorg är onödig, jag förstår precis hur det känns. Det brukar hjälpa att fokusera på nästa försök istället.
Stor kram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

minlangtan

12 januari 2011 11:01

Tack för dina ord! Som alltid - så kloka...
Någonstans inom mig lever ändå hoppet att måndagens små spermier ska leva länge och möta det där ägget som släppte igår.

KRAM!

 

ettvanligtliv

13 januari 2011 14:25

Spermierna lever ju upp till fem dagar så de gör de nog alldeles säkert. Sen såg jag att ni fick till det dagen efter äl också, så det är ju jättebra. Ska hålla tummarna för er! Stor lyckatillkram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...