Fastän solen skiner ute så är det allt annat än sol i mitt sinne.

Denna vecka har varit en tröttsam vecka. Jag är så oerhört trött. När jag kommer hem från jobbet så slocknar jag direkt, och då har jag förmånen att inte behöva jobba heltid.

Besviken och bitter på helgen som var, det var vår barnfria helg och när jag skrev inlägget i lördags om hur fridfullt allt var, så visste jag inte om att sambons vän skulle donka in till oss en timme senare och det var två stycken snart 40 åriga grabbar som helt enkelt blev askalas vilket inte uppskattades.

Då behöver ni knappast räkna ut att energinivån inte var den bästa i söndags hos herrn. Vår barnlösa helg helt åt helvete!   

Jag behöver verkligen få tid tillsammans när vi är barnlösa eftersom cirkusen är total när det är barn hos oss, och idag är det dags.

Säkerligen en del av förklaringen.

Förr gjorde jag allt jag bara kunde när det närmade sig barnhelg. Allt var så förberett, nogrannt genomtänkt, allt för att det ska passa barnen.

Jag höll på att gå under. Jag skämtar inte, jag gav upp allt - för att det skulle gynna barnen.

I terapin har vi pratat mycket om att hitta en balans på givandet och tagandet. Jag köper inte längre femtioelva sorters bröd och sjuttioelva sorters juicer bara för att det ska passa lillherrn i huset. Jag dukar inte längre med matchande tallrikar och underlägg och lika servetter, eftersom det ändå slafsas.

Jag har slutat - och det är så befriande.

Jag har en bra bit att gå fortfarande, än är jag inte i mål.

Jag är trött, less och irriterad och inte alls särskilt laddad för att inleda barnhelgen idag.

 

ettvanligtliv

19 januari 2011 15:15

Min mamma har haft precis samma problem med hennes sambos barn. Hon tog också distans ifrån allt tillslut och slutade lägga ner hela sin själ i att försöka göra dom tillags. Idag mår hon mycket bättre och har äntligen lärt sig hur viktigt det är med egen tid.
Hoppas du kan tala ut med mannen och få honom att förstå hur viktiga era helger tillsammans är. Ni kanske behöver lite mer plannering för just de dagarna?

Hoppas du blir på lite bättre humör snart.
Kram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

 

Monica L

19 januari 2011 16:39

Stackars små barn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...