Nu har jag gråtit non-stop i en timme.

Orden träffade mig rakt direkt i hjärtat och det känns tillknycklat och platt just nu.

Om en halvtimme kommer Bonus, vi ska direkt åka ut till havets fiskrestaurang och fira min mamma.

Hennes glädje över att Bonus kommer på hennes kalas gick inte att ta miste på.

"När du inte orkar med din sambos barn?"

Orden slår en total knock-out.

Jag bokade simskola, handlat hans favorityoghurt, styrt upp familjeutflykter, köpt nya kläder och en överraskningspresent till honom.

Längtar efter att få krama om honom, hans solkyssta hår som säkert blivit en smula blondare sedan jag såg honom senast. Hans knubbiga händer och hans lilla lilla näsa.

Jag måste verkligen vara så hemsk som tydligen inte orkar med honom...

Fastän jag får höra att jag inte får gå på hans skola för att jag inte är en "riktigt mamma som haft ett barn i magen" och fastän jag får höra att han inte får kalla mig för lådsasmamma för hans mamma, så vet jag att vår kärlek till varandra finns där.

Jag är viktig för honom...

Han delar sina hemligheter med mig och berättar hur mycket han älskar mig men inte får säga det för sin mamma.

Jag håller ihop, jag älskar detta lilla Bonusbarn.

Mina jobbiga känslor och som speglas i denna blogg, handlar om något helt annat än om Bonus, det handlar om att vara barnlös mitt i en familj full av barnliv.

Men jag anser inte jag kommer att bli en sämre mamma för det?

Eller är det så, kommer jag inte att orka med ett eget barn bara för att jag tycker att detta är jobbigt?

Jag vet att vi har ett helvete fram för oss den dagen vi får ett eget barn. Bonus mamma är den av naturen som kommer säga att vi inte älskar honom då, och att han kommer att sättas i andra hand. Just nu njuter hon av att han är minst och jorden ska kretsa kring hans och hennes behov.

Alla sakkunniga inom socialtjänst och andra myndigheter säger att vi inte gör fel som vill välkomna ett nytt liv genom en hyllning till livet - att få bli en familj.

Försök att förstå att detta på inget som helst sätt handlar om Bonus, och mina känslor till honom, de är så stora, varma och innerliga de kan bli. Detta handlar helt fullt om hur jag hanterar den sorg jag upplever efter missfall och med det krossade drömmar om en egen familj. Att inte bara få en biroll i sin egna familj...

 

Stina

10 juli 2011 18:24

Kära vän! De tre sista inläggen(inkl.kommentarer) väljer jag att kommetera så här:
Du ÄR en underbar bonusmamma, en mycket bättre, mer klarsynt, självkritisk och osjälvisk än de allra flesta av oss, som också har förmånen (och dilemmat) att vara just BONUSmamma. Man har skyldigheterna, känslorna men aldrig rättigheterna!!! Och finns det, som i ditt fall, en biologisk mamma som ENBART tänker på vad som är bäst för henne själv och inte sätter barnen främst så blir det ännu tyngre. Att som du få skrapa ihop resterna av hennes yngste sons själ då han har dåligt samvete för det han känner för sin bonusmamma, då han enligt henne "inte får" tycka om dig. Att som du få ta skit för att du ombesörjer dyra besök inom den privata vården för att Bonus ska få rätt hjälp med sin kropp (och att hon till råga på allt sen inte hjälper till med korrekt medicinering då sonen återvänder hem till henne.) Att du ser till att hennes barn får välbehövlig social träning, meningsfull sysselsättning och ansvar anpassat för hans ålder = som får honom att lysa av stolthet och växa som människa... DET är beundransvärt! Hatten av för dig vännen och skaka av dig kommentarer som "Cecilias"! Hon känner dig inte alls, vilket jag har förmånen att få göra!!! Du är en unik, klok och mycket omtänksam bonusmamma och kommer att bli en fantastisk mamma... snart, snart! Styrkekram...

 

WildaMathilda

10 juli 2011 18:35

Så mycket som du finns till för ditt bonusbarn så är det självklart att du skulle klara av ett eget alldeles utmärkt.
Om alla skilsmässobarn fick en sån otroligt omtänksam bonusmamma som du så skulle världen vara ett snäpp bättre.
Mammor som styr sina barns känslor av ren bitterhet (som jag tycker att det verkar vara i ditt bonusbarns mammas fall) gör bara sig själva, alla andra och framförallt barnet en otjänst.
Så glöm inte att du är faktiskt helt otroligt bra.
Jag hoppas att din dröm blir uppfylld snart.

Kram

http://ivfdagar.blogspot.com

 

Hedda

10 juli 2011 19:05

Men var får alla dessa besserwissrar luft ifrån, ärligt talat?! Jag vet hur ont det kan göra att få okänsliga och oempatiska ord riktade till sig. Men SJÄLVKLART kommer du att orka ett eget barn och du kommer att bli en jättebra mamma! Det har ju inget att göra med din frustration över den nuvarande situationen. Vem som helst hade tyckt att din nuvarande sits är jättesvår, så motarbetad som du är av bonusens mamma.

Livet är ju sådär motsägelsefullt. Även om det finns kärlek så är det ofta inte så lätt ändå. Många känslor finns samtidigt. Ingen annan än du vet hur du har det. Kram!

http://heddasdagbok.wordpress.com

 

Anna

10 juli 2011 19:31

Tyvärr är det så många som inte förstår och säger klumpiga saker. Försök att låta det rinna av dig som vatten på en gås, du vet själv att du kommer bli en toppen mamma och är det redan nu för lille bonus.

Kramar!

http://www.enmammawannabe.blogspot.com

 

ettvanligtliv

10 juli 2011 20:40

Men vilken jävla kommentar! Blir så arg och ledsen. Du är en fantastisk bonusmamma och kommer att bli en suverän mamma. Tro aldrig något annat!
Så tråkigt att det ska vara så svårt för denna Cecilia och andra att förstå din/vår situation.

Kramar!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...