Höger äggstock, en dominant blåsa på 12,4 mm

Vänster äggstock, en dominant blåsa på 10,6 mm

Massor av andra blåsor på båda stockarna som läkaren vill ha koll på.

En tråkig biverkan av Pergon, är en tunn slemhinna på 4,6 mm.

Återbesök på lördag innan hemfärd.

VILKEN KLINIK, jag säger då det.

Mitt besök berörde mig på många olika sätt, men för att spinna vidare på detta med rötter så är det kännbart att vi befinner oss i ett land där fler är som jag än som jag ibland känner i mitt egna hemland.

Jag lär säkerligen återkomma om hur besöket gick till, men idag nöjer jag mig med att konstatera att vi inte är/blir det där paret jag bevittnade så många av på kliniken idag.

En man, en kvinna, hand i hand till sitt livs viktigaste besök.

Äggplock, en man går ut och köper en blomma till sin kvinna som ligger där och pustar ut.

Håller i hennes plastmugg med vatten och bär hennes väska.

Han håller henne om ryggslutet och det signalerar så tydligt att dom är två i den resan som just där och då tog sin början...

Känslor kanske inte går att förmedla i ord, men ikväll är jag (återigen) ledsen.

Vi hade kommit överens om att jag önskar att han frågar, engagerar sig, finns med, vill veta...

Inte en enda fråga om hur det gick idag och vad de olika värdena betyder.

Istället öppnar jag, tar fram ultraljudsbilderna och visar.

När reaktionen uteblir känns det än värre...

Inte blev det bättre med att mamma konstaterade att jag lider av PMS inför alla på middagsbordet idag.

Hon satt med mig hos gyn, hon vet att jag inte ska ha mens. Hon vet att PMS har man innan mens, hon vet att biverkan på dessa Pergo är humörsvängningar.

Alla skrattade, själv bet jag ihop och längtade till dess att biomörkret kom över mig.

Två timmar i bäcksvart biosalong passade toppen idag.

Att handen uteblev på strandpromenaden hemåt var bara väntat...

Svaret; jag trodde inte att du ville.

Om ni bara visste vad jag önskar att någon drar mig nu, att någon finns där för mig, muntrar upp, ser mig och gör något litet för mig...

FAN!

 

Hedda

4 augusti 2011 13:37

Vad tråkigt att du inte får den omsorg som du behöver!! Det är tungt att känna sig ensam i detta. Vi är nog många som har känt så emellanåt.

Det enda som funkar för mig om jag inte får den respons jag behöver från min man är att vara väldigt övertydlig med vad jag behöver. Måste tala om det, så konkret som möjligt. "Krama mig nu", "Lyssna nu" t ex. Men så kanske du redan gör. Män är absolut urdåliga på att gissa vad man behöver. Iaf en del av dem. De par du såg har kommit längre i sin barnlöshet än ni, troligen, och du ser de par som överlevt den första krisen och i många fall har deras förhållande kanske stärkts av den.

Vad jag kan läsa ut av allt du har skrivit hittills så finns det en stark kärlek mellan dig och sambon, som har överlevt mycket redan. Ni kommer säkert att hitta ett bra sätt att stötta varandra i detta också. Kram.

http://heddasdagbok.wordpress.com

 

Stina

4 augusti 2011 19:59

Hej vännen! Tror att Hedda har en poäng i det hon skriver! Glöm aldrig att din sambo är en mycket vänligt sinnad man o att han inte gör dig illa medvetet...utan pga att han är man o inte förstår.
Styrkekram...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...