Vilken genomvidrig natt.

Jag tror att vi somnade kring halv tre och fjorton tålamod senare, fortfarande ledsen efter "responsen"

Imorse när klockan ringde efter sex var jag av förklarliga själ inte den piggaste.

Hade planerat att arbeta idag, men somnade om en stund och siktade på att åka in till kontoret efter lunch.

När jag väl ligger där så ringer sambon och berättar att han tagit tag i vissa saker som legat över mig, som egentligen är hans problem, men som jag tycker tynger och stressar mig.

Jag blev så glad när han gjorde det och jag kände att jag fick en helt annan ro i kroppen. Vilken skillnad.

Det känns ljusare och fastän det regnar och är genommulet ute, så har det ljusnat i hjärtat. Jag vill det här, jag vill att vi reder ut den här stormen, att vi inte tappar varandra, att vi är lyhörda mot varandra, att vi tillåter oss att bara vara och inse att detta går över, vi grejar det...

Helgen har inga planer. Imorgon jobbar vi troligen någon timme på vardera arbete. Sambon viskade något om en picknick-korg, restaurangbesök, film, vin, go´middag med ljus...

Oh my... jag har glömt bort hur allt det där känns...