Alexandra

7 augusti 2012 20:05

På torsdag är jag i vecka 5+4 ska då göra vul igen. Gjorde ett förra veckan i måndags men då såg man ingenting. Känner mig inte illamående eller något heller. Känner mig mest panikslagen och orolig. Hoppas jag som du iaf får se en hinnsäck...

evl

7 augusti 2012 21:47

Så glad åt det ökade värdet! Förstår att du är orolig. Önskar jag kunde lugna. Jag tror att det kommer att gå jättebra! Det är ert lilla gohjärta som växer där inne <3 kram!

Anna

8 augusti 2012 08:58

Det låter ju jättepositivt att värdet ökat så mycket. Förstår att det är väldigt nervöst nu, håller tummarna för att det blir som jag tror, ett lyckat vul på fredag!

Kram

Vår väg till en kotte

9 augusti 2012 12:31

Hej! Håller tummarna inför nästa vul. Säger som de andra, att värdet ökat tyder på bra saker!!

KRAM!

Milla

9 augusti 2012 19:23

Hur skall ni kunna fungera tillsammans som föräldrar om ni inte kan dela graviditeten utan att du gråter av ilska? Det verkar ju inte heller som att ni har samma syn på barnuppfostran. Är det verkligen läge att skaffa barn under de förutsättningarna?

minlangtan

9 augusti 2012 20:12

Jag vet, inte bara tror, att vi delar samma syn på föräldraskap, men att vi har olika vägar att nå målet. Om du läst min blogg så tror jag att du läst det jag skrivit så många gånger - att om föräldraskapet varit lika illa mot Bonus som mot store sonen så hade jag aldrig bott kvar. Vad gäller mina tårar av ilska så är det mars som möter Venus och något vi rett ut. Jag hade som vanligt höga förväntningar på något han tyckte vara en liten läkarkoll. Jag hade kunnat vara tydligare med att det var viktigt för mig att han följer med, men jag valde stoltheten... Dumt dumt och en lärdom rikare...

Milla

9 augusti 2012 21:58

Jag får verkligen be om ursäkt om du tog illa upp! Det var inte min mening att göra dig ledsen och/eller upprörd. Jag har dock följt din blogg ett tag, och jag tycker mig se att du och din partner ser på saker - i synnerhet när det gäller barn - på helt olika sätt. Att ni inte är överens när det gäller hans barn sedan tidigare må ju vara en sak, men att ni inte smälter samman när det gäller det gemensamma barnet ser jag som bekymmersamt - oavsett det är upprörande eller inte.

Varje nytt barn förtjänar sina föräldrars engagemang, som jag ser det. Om din man inte vill följa med till mödravården skadar givetvis inte barnet på det här stadiet, men det upprör dig och det skadar därmed er relation - det var åtminstone så du framställde det i ditt första inlägg.

Om ni sedan hittat ett gemensamt förhållningssätt där ni accepterar varandras val, så är det givetvis utmärkt.

Hur det än är med den saken, så har du offentliggjort problemen med den store sonen. Om jag inte har missuppfattat det hela, så pågår dessa här och nu. Ert gemensamma barn kommer att födas rakt in i denna konflikt/situation. Jag tror att det hade varit bra att ha löst det problemet innan nästa barn gör entré. Jag har svårt att se att tre barn är lättare att hantera än två. Tyvärr. Men - som jag sade inledningsvis - jag säger inte detta för att såra dig, utan för att jag vill att du skall vara medveten om att det inte lär bli lätt(are) framöver.

minlangtan

10 augusti 2012 04:06

Tyvärr är jag smärtsamt medveten om att det inte lär bli lättare framöver med ett tredje barn som föds rätt in i en situation som är kämpig. Men jag vet också att detta med store sonen inte är något som jag kan styra över. Jag hade önskat att det såg annorlunda ut, men loppet är tyvärr kört där - och trots det är jag inte beredd att ge efter på den plan vi har, att ha ett gemensamt barn...