Sökes: En stabil vardag att luta sig mot.

Jag är så trött. Ledigheten är över och besvikelsen över att det inte blev som jag önskat är stor.

Många har de stunder varit där jag funderat på om jag verkligen pallar med detta liv som bonusmamma.

Jag är trött, slut och less.

Kärleken till min sambo är enorm, men detta livet gör mig inte riktigt bekväm. Det är en jobbig insikt och jag inser att vi måste jobba tillsammans på att hitta en lösning.

Jag är som en svamp, suger åt mig allt. I helgen har Bonus mantra varit "Jag vill aldrig dela min pappa med någon"

Meningar som "Ni får aldrig bli en mamma och en pappa" gör ont.

Jag borde vara vuxen, skratta och åt hans förmåga att uttrycka sig, men inom mig finns det en stor del som blir ledsen.

Just nu är det enda som bär mig, ett hopp om just vi ska bli mamma och pappa...