Morgonens läkarbesök avklarat. Vår personkemi har klickat sedan första besöket i september.

Idag hade jag en tid bokad för att kolla upp min mens som lever ett eget liv sedan jag slutade med mina minipiller.
Som vanligt kom tårarna, så laddat.
Hon konstaterade under vårt samtal att jag inte skulle vara orolig. Mens som kommer tätare och tätare behöver inte betyda att äggreserven börjar tryta, ofta tvärt om, då har man gott om ägg.
Men hon skulle kolla med VUL också vilket vi gjorde. Hon tog god tid på sig och undersökte mig noga. Förklarade. Allt såg ut som det skulle - stor fin äggreserv som ligger där och en dominant fin äggblåsa som stämde bra överens med den tiden i cykeln jag befinner mig.
Slemhinnan var fin och allt såg så bra ut som det kunde. Livmodern var fin.
Jag har helt enkelt hamnat i en obalans och det ska avhjälpas med några kurer av Provera på cykeldag 15-24 i några månader, så trodde hon att kroppen skulle förstå galoppen.
Provera var milt och kanske inte skulle räcka - men vi börjar så och tar en förnyad kontakt i höst.
Hon trodde dock att det var stressrelaterat, att jag stressat upp mig så över detta som gjort denna rubbning.

Jag berättade om mina planer att frysa ner mina ägg och det avfärdade hon. Det fanns ingen anledning till oro och jag skulle lägga mina pengar på annat uttryckte hon det.
Jag känner mig verkligen trygg.

Nu kör vi så här några månader och så hoppades hon på att få träffa oss igen snart och då få planera en bebisverkstad tillsammans med mig och Mr.

Jag var själv på läkarbesöket idag. Jag hade sagt till Mr att jag fått en läkartid, vad det gällde men sedan har vi inte pratat om det.
Jag har varit orolig i min ensamhet och det kändes bra.
Sorgligt och bra på samma gång.
Han ville ju inte påbörja det nu, han var inte redo, då fick jag göra det själv.
Och det gjorde jag...