Direktlänk till inlägg 10 februari 2016

Tacksamma ord...

Av minlangtan - 10 februari 2016 10:52

Tack tack och åter tack för alla fina ord som strömmat in. Ni är många som följer mig, tack!

Det känns konstigt och overkligt, för Mr var det digitala testet verkligt, han behövde se det så istället för färger och streck på en sticka.
Kan man lita på sådana stickor?
Det var hans reaktion när jag visade honom den ljusa ljusa linjen på teststickan.
När jag igår tog det digitala så blev det påtagligt tror jag. Han befinner sig inte hemma, utan fick kortet med testet på ett ledningsmöte och hade lett från öra till öra hela mötet sa han, och kunde inte sluta under hela kvällen. Och jag tror honom för igår sa han att han längtade hem, och att få ha mig nära.
Min älskade Mr, det är ju helt klart att det är vi som förtjänar att gå igenom denna resa tillsammans.

Och själv känns det helt overkligt men inte så mycket glädje faktiskt.
En enorm lättnad att det faktiskt blivit ett plus tillsammans. Vi vet att det går.
Den vetskapen är underbart skön att känna. Och förmodligen slappnade jag av, för jag har drabbats av en enorm trötthet. Igår visste jag inte hur jag skulle ta mig hem från jobbet, det kändes rent av hälsofarligt att köra bil när tröttheten var så hemsk.
Somnade direkt på soffan och sov 1,5 timme till dess att Mr ringde.
Sen kom huvudvärken.
Vägrade ta några tabletter men imorse kl 6 fick jag ge upp. Petade i mig två Alvedon och somnade om.
Meddelade jobbet att jag blir sen, och det blev jag.
Bakfull och trött, snuvig och gäspar så att käkarna snart går ur led.
Snorig och nysig.

Hemma finns nu Lutinus och Trombyl.
En tid för VUL är inbokat.
Vi åker ju bort den vecka som är ultimat för ett VUL och då ville jag få vänta en vecka eller två men läkaren tyckte vi skulle ta en titt innan resan för att se så att allt sitter rätt. Kommer inte få se ett pickande hjärta, men förhoppningsvis en hinnsäck.
Måndagens hysteroskopi fick bokas av och det hela känns mycket konstigt, men väldigt väldigt underbart!

Men denna trötthet? Den skrämmer mig, jag har faktiskt inte känt så här förr.
Jag som kommit igång med träning och fysisk aktivitet. Att ta sig till gymmet för ett pass på kvällen känns viktigt för välbefinnandet - och vetskapen att jag inte kommer orka prommisar och träning skrämmer mig faktiskt.
Hur var er första tid? Berätta gärna...

Allmänt

Dela

10 februari 2016 11:18

Jag var också helt osannolikt trött i början. Mer andra graviditeten än vad jag minns från första. Tröttare än jag någonsin varit. Orkade ingenting när jag kom hem från jobbet. Sov middag, somnade på soffor etc. Låter som för dig. Superkul att du är preggo!

Linda

10 februari 2016 13:02

Jag har varit så trött under mina tre graviditeter. Första gick an då jag kunde vila när jag ville (utom på jobbet då) men andra och tredje har varit plågsamt trötta. Blev till och med sjukskriven i 3 månader pga utmattning nu sista gången (i somras).
Tröttheten var första grav.tecknet jag fick vid andra graviditeten. Jag sa det till mannen att antingen är jag gravid eller fått en mycket allvarlig sjukdom.

Många beskriver att tröttheten går över efter 3-4 månader men inte för mig. Mannen pratar om ytterligare ett barn (senaste är bara 7 veckor så inte än på ett tag) men tröttheten under graviditeterna gör att jag inte orkar. Har ju tre små liv att ta hand om här hemma :)

När jag väntade mina tjejer (barn 1 och 2) så hade jag väldigt lika symtom men när jag väntade barn tre som var en pojke så hade jag helt andra symtom. Väldigt skumt...

Emelie

10 februari 2016 17:02

Den var också mycket trött! Jag fattade dock inte att jag var gravid förän i v.5 Men veckorna som följde präglades med trötthet. Det är ju olika från graviditet till graviditet. Men i mitt fall återkom min vanliga energi i v.12- v-13 och nu kan jag träna mycket mer än vad jag gjorde de tre första månaderna:) Stort lycka till :D

http://babyiscoming.blogg.se

Cicci

10 februari 2016 17:21

Känner också igen den dära tröttheten helt lamslagen blir man. Jag var så trött att jag trodde jag skulle kunna stå upp o sova. Det var faktiskt lite obehagligt att vara så trött i början. Kände inte alls igen mig själv. Men vila mycket o ta det lugnt. Orken kommer snabbt tillbaka faktiskt. Vid vecka tio gick jag in i de såkallade spökveckorna o alla symptom var som helt bortblåsta. Det var ännu värre. Allt gick såklart bra o idag har jag en mirakelpojke på snart 1 1/2. Försök att se tröttheten som en positiv sak ett bra tecken på att du är sådär väldigt gravid ❤ du bär på ert kärleksbarn ❤

WildaMathilda

11 februari 2016 08:16

Tröttheten... Det var nog det säkraste tecknet för mig när jag blev gravid. Båda gångerna var jag så osannolikt trött. Men värst var det med den första. Jag minns att jag faktiskt somnade på jobbet flera gånger. Mot skrivbordet. Till slut fick jag lov att sova någon halvtimme varje dag på jobbet för att ens kunna orka med att köra hem när arbetsdagen var slut, hahahaa!

Mitt råd är att känna med kroppen; är den trött vila lite, är den pigg så träna lite. Typ.

Igen, kram!

http://ivfdagar.blogspot.se

Malin

11 februari 2016 10:34

Det var ett litet tag sedan jag läste din blogg nu, så att kika in och se det här inlägget gjorde mig riktigt glad!!! :) SOM jag håller tummarna att allt ska gå vägen för er nu vännen!! :)

Kramar i massor från Malin

evl

11 februari 2016 15:01

Som du, väldigt trött och mådde märkligt. Lite illa, lite mör i kroppen, varm och kall :) Brösten började göra ont efter några veckor.

Kramar i massor. Är så himla glad för er skull!!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Karin

13 februari 2016 23:20

Tröttheten känns igen!! Var otroligt trött redan vid test och de första 2 månaderna, ser jag som positivt! ( var inte lika trött vid mitt missfall) sen i v 12 blev jag piggare på dagarna, fort lite mer kvällstrött. Är i v 16+6 nu :) lycka till!! Vila och ta signalerna på allvar. Gymmet var det bara att lägga ner för min del ;) Haha promenader fick räcka!

En lillebror kom...

Kommentarer (1)

Av minlangtan - 17 mars 2019 20:50

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

När hon kom till världen (del 4)

Kommentarer (1)

Av minlangtan - 15 juni 2017 10:27

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

När hon kom till världen (del 3)

Kommentarer (0)

Av minlangtan - 13 juni 2017 16:57

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

När hon kom till världen (del 2)

Kommentarer (0)

Av minlangtan - 12 juni 2017 07:13

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

När hon kom till världen... (del 1)

Kommentarer (0)

Av minlangtan - 11 juni 2017 04:16

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...

Visa fler inlägg