Jag har dealen med mig själv, fram till läkarbesöket som jag försöker hålla lite halvhemligt så får jag ta ett test då och då för att se att jag fortfarande är gravid. Men jag får inte testa varje dag och spara och jämföra.
Och om handen ska läggas på hjärtat så behöver jag inte tveka egentligen, jag känner mig väldigt preggo.
Igår slog bröstkänningarna till, något jag aldrig känt så här tydligt om jag minns rätt. Det ilar, drar och känns helt enkelt.
Vaknade i natt av ett väldigt kännbart illamående. En halv banan räddade för stunden och jag sov vidare när det värsta lagt sig.

Jag känner mig väldigt gravid - jag känner mig skruttig, trött och bläig, idag har illamåendet hängt i från lunchtid. Somnade en stund på soffan och ska strax komma iväg på lite träning, behöver fysisk aktivitet.
Mr är orolig, tycker att jag är för trött.
Bra att även han får följa med till läkaren och får en bekräftelse på att det är normalt att må så här.

Så rent kroppsligt så känner jag väldigt starka symptom, Men glädjen finns inte där, jag kan inte glädjas. Jag tar dag för dag... Vågar inte ens skriva ut vilken vecka jag är i, för att få det att bli lite mer verkligt...
Önskar så att jag kunde känna glädje och lycka lite mer påtagligt, och förhoppningsvis så kommer det...

 

JVJK

18 februari 2016 08:41

Denna trötthet... Jag tyckte den var urläskig! Jag somnade där jag satt ett par gånger och ganska många gånger fick jag akut lägga mig. Min fina man tyckte oxå det var obehagligt. Men det har faktiskt gått över! Nog för att jag är tröttare än vanligt men den där läskiga tröttheten försvann allteftersom :)

Kram

 

E

19 februari 2016 10:10

Ja, fan vad den första tiden är nervös. Usch. Man vill ha den där fast forward-knappen, alternativt en försäkran från framtiden att allt kommer gå bra. Bara en liten blinkning, liksom. Du kommer kanske tänka tillbaka på den här tiden i ett lite rosa skimmer till slut ändå, det gör åtminstone jag. Någonstans var jag också läskigt lycklig :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...