Vi fick ju 4 befruktade ägg, och på vårt ET så sattes ett tillbaka i mig och tre odlades vidare för att kolla om det kunde bli blastisar, då min klinik bara fryser blastisar.
En av dessa tre hade ju förlorat två celler eller varit sen, det var bara 6 celler mot normala 8 celler på dag 3.
Jag hade exakt inga förväntningar på frysen eftersom en var lite skruttig och jag är över 30 år.

Vi visste att vi skulle få ett brev hem och vi hade lovat varandra att vi skulle öppna tillsammans.
Mr är på tjänsteresa och jag kom hem lite sent från jobbet, och öppnade det anonyma kuvertet medan jag har honom i luren och börjar böla...

Av 3 kvarvarande så har 3 blivit blastocyster och odlats vidare till något starkt och fint som kunnats frysa och väntar på oss i 5 år...
Jag har kommit hem och gråter, tårarna rullar längs mina kinder. Av ren och skär lycka...