Jag har stora förhoppningar för att bli gravid inom de närmaste månaderna, så är det bara.

Det är en hissnande tanke som man knappt kan ta till sig.

Rent medicinskt så har man goda chanser för att få något ytterligare att fästa när man har uns av hormoner kvar ikroppen.

Det sa både läkaren och det är något man läst om överallt.

Förstå?

När vi i helgen var hos sambons familj på middag och det pratades om midsommarfesten så kan jag inte låta bli att hoppas att jag är gravid då.

Ägglossningen är på gång, och jag funderar på om jag ska köra utan tester denna månad. Hade inte det som skett hänt, så hade jag ju testat utan tester, men nu skulle det vara skönt att veta om ägglossningen har kommit tillbaka som planerat.

Det är en hissnande tanke. Jag önskar så mycket att det där strecket kommer tillbaka på testet, så enormt mycket.

Det är en stor tanke som jag som sagt har svårt att ta på.

Vi jobbar verkligen på att bli fler i detta hem...

Idag sa min mamma att hon är orolig för hur hon ska hantera lilleman den dagen hon får ett eget barnbarn. Jag förstår henne. Lilleman är vårt lille charmtroll och vi älskar honom så, men vi alla vet att blod är tjockare än vatten...

 

ettvanligtliv

3 mars 2011 22:11

Det finns stora chanser att lyckas inom kort. Hoppas för dig varje månad. Ang ägglossningstester så gör det som känns bäst. Nu vet du ju att du kan bli gravid, antar att en stor sten har lättat och att det finns lite mindre stress med i bilden.

Håller tummarna för denna månaden!
Kram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

minlangtan

4 mars 2011 11:12

Tack!
Jag hoppas för er också, det vet du!

KRAM!
I skrivande stund är du på väg till TF snart. Tänker på dig!

 

Stina

4 mars 2011 08:22

Tro mig, din mamma kommer att kärlek så att det räcker till dem båda, sen att hennes dotters biologiska barn kommer att ha en mycket speciell plats i hennes hjärta går det inte att hymla om! Hon behöver inte be om ursäkt eller ha dåligt samvete för det, lilleman har en egen mormor & farmor som känner det där lilla extra för just honom.

Som mamma tror man att det ska vara omöjligt att älska barn nr 2 lika mycket som sitt förstfödda, men tack å lov så finns det samma mängd kärlek att ge och känna gång på gång...man får olika relation till sina barn, för att de är olika personligheter och för att de kommer till en i olika skeden i livet...men känslorna är precis lika intensiva och mäktiga oavsett!

 

Stina

4 mars 2011 09:42

Insåg att avslutningen på min kommentar ovan kan kännas lite utanför ämnet i ditt inlägg...vill förtydliga ;)
Det jag menade var att det finns OLIKA sorters kärlek och att det är okej vilken det än är. Att både du o din mamma kommer att ha en sorts kärlek till ditt barn (den där villkorslösa, "tigrinne-sorten" som man hör talas om innan) och en annan för lilleman, men att det är okej! Ni är båda mycket viktiga i lillemans liv och kommer så att fortsätta vara... oavsett! Kramen...

minlangtan

4 mars 2011 11:11

Du har alltid så kloka kommentarer, så även denna!

Förstår exakt vad du menar.
Kram fina vän!

 

Ramona

4 mars 2011 10:09

Släng hit lite förhoppningar! Idag är en dålig dag för mig. Ska man någonsin få stopp på bergodalbanan?
Visste dock inte detta med hormonerna som du skrev, har du någon länk man kan läsa?!
Hoppas värken går över! Ha en fin dag

http://Www.seossvaxa.blogspot.com

minlangtan

4 mars 2011 11:10

Skickar alla förhoppningsbaciller som jag har...eller just ja, det var igår jag hade dom ju...
Det var ju det där med bergodalbanan...

Jag tycker mig ha läst det överallt på FL och dessutom sa min läkare det, att nu är kroppen iställd på graviditet, slemhinnan mer motttaglig osv.

Ha en fin dag du med...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...