Jag är tillbaka, med massor av känslor som jag inte riktigt kan sortera ännu känner jag.

Var ska vi börja?

Först hade vi ett grundligt samtal, något tant L aldrig haft innan man fick hoppa upp i stolen. Jag fick berätta om mina problem, cellförändringarna och våra försök till att göra barn.

Därefter gjordes kolposkopin för att kolla på tappen, som tack och lov såg jättebra ut. Han kunde inte se något med blotta ögat och många gånger är det med ögat man kan se något som inte ser bra ut. För säkerhetsskull togs ett mikroskopiskt cytologprov också.

Utan att behöva be om det så gjorde han ett VUL och såg direkt... håll i dig nu Ett Vanligt Liv ...*trummvirvel* ... att jag har PCO.

Min förbannelse visste inga gränser, inte pga diagnosen utan på grund av att tant L absolut sagt att jag inte har PCO.

Han förklarade allt väldigt grundligt och tyckte att allt låg inom normaliteten eftersom min mens inte strulat, att jag har regelbunden mens och följer ägglossningen. Att jag får utslag på testerna, plus de klassiska ägglossningssymtomen tyder på att äggen släpper och jag har ägglossning. '

Jag fick titta på äggstocken och ojoj vad det fanns ägg där.

Är det något man har med PCO så är det just goda ägganlag. Ingen ägglossning på g ännu kunde han kostatera eftersom inget ägg växt till sig. Slemhinnan var heller inte riktigt mogen för ägglossning, så jag kunde nog räkna med att det skulle dröja något denna månaden pga missfallet.

Bara att köra med ägglossningstest alltså...

Tårarna kom för mig och jag tog mig samman och ställde frågorna om det verkligen är så att vi kommer att behöva hjälp med att bli gravida.

Svaret var nej från hans sida. Han trodde definitivt att min PCO var av den lindriga varianten eftersom jag hade regelbunden mens.

Han var noga med att poängtera att det inte är någon sjukdom, allt ligger inom normaliteten. Men det känns ändå.

Han hade gärna skrivit ut Pergotime, men det är tydligen slut överallt.

Han visade sprutorna och planen som följer är att försöka på egen hand över sommaren och därefter en kontakt om det inte hänt något tills dess.

Han skrev dock ut Metformin som kunde hjälpa insulinet. En effekt av det är att man tappar några kilo eftersom det är en diabetsmedicin.

Jag känner mig jättenöjd över besöket. Sköterskorna var toppen och jag känner att man tog sig tid för mig. Besöket var över på 45 minuter, inte 3 minuter.

Jag behöver definitivt inte hålla på med Ovesterin tyckte han. Det ser helt normalt ut där nere. Livmodern såg också bra ut tyckte han, han kunde inte så några direkt missbildningar.

Missfallet berodde troligen på en kromosomavvikelse eller att ägget inte hade tillräcklig mognad den månaden.

Som sagt, väldigt blandade känslor fick jag med mig hem.

Förtroendet för tant L är totalt borta... totalt.

Ledsen över diagnosen PCO, hoppfull att den inte spökat till det med mensen och ägglossningen för mig - vilket ger stora möjligheter för mig att lyckas.

Jag åkte själv. Kändes bra. Jag känner mig själv i denna längtan, väntan och önskan...

Vi älskar varandra högt och stort, men kampen med min kropp får jag nog ta själv.

 

ettvanligtliv

8 mars 2011 16:45

Vad skönt att du upplever TF lika positivt som jag gör. Vilken chock det måste ha varit när han sa att du har PCO. Vet att det känns som något negativ och jobbigt just nu, det gjorde det iallafall för mig. Men... det är ju som sagt en normal äggstock. Eftersom du har normala menscykler så innebär det ju att du har jättemycket ägg som säkert är av bra kavlité, jättebra chans att lyckas själv och även bra chanser om det skulle bli ivf. Men det kommer det ju inte att bli ;)
Skönt också att allt såg bra ut med tappen. Nu är det bara att köra :D Nästa gång lyckas det!

Visst är det irriterande att tant L aldrig nämt detta? Hur kan man sitta och se en massa ägg på vul och inte säga till patienten att de har pco?
Vad bra att du bytte läkare och att ni nu har en plan. Man kan lita på TF, han vet vad han gör.
Kram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

 

Stina

8 mars 2011 18:48

Puh! Förstår alla dina känslor vännen, men när du landat i allt så kommer nog den positiva känslan av att äntligen ha etablerat en kontakt med ett proffs att finnas kvar och resten lär du dig att hantera... precis som allt annat du tvingas gå igenom.
Kramen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...