Fy rackarns vad jag var nervös imorse. Inte blev jag mindre nervös av att sambon skulle närvara på Bonus hälsosamtal tillsammans med modern, vilket gör att tiderna inte alltid klaffar.

Samtalet var 8.15 och 9.15 måste vi åka hemifrån för att hinna.

Den kvinnan är kapabel till vad som helst, men vi kom i väg i tid.

Sambon hade lånat med sig min hyrbil till skolan eftersom hans anställda tog hans bil till ett annat arbete i morse. Kvar på gården fanns alltså nada bil, vilket alltid lockar till ett mycket intressant fenomen.

Bonus morfar åker som besatt, fram och tillbaka, stannar, kollar noga, åker ytterligare en vända fram och tillbaka, saktar in, kollar igen och tar en sista vända fram och tillbaka... - i tron om att ingen finns i huset då alla bilar var borta.

Men där satt jag, i soffan och beundrade spektaklet som inte ens förvånar mig längre.

Iväg kom vi. Nervös var jag.

Väl hos TF så blev jag väl mottagen, liksom förra gången. Sköterska E kollade upp hur det gått med graviditeten och bad mig berätta det för TF.

Allt blev jobbigt.

På utsatt tid blev det dags för mig att gå in till behandlingsrummet. Jag berättade om farhågorna, efter allt dumt jag läst på nätet om bedövningar som inte tar, blödningar som inte slutar och annat tokigt.

Tårarna forsade på mig och det fanns ingen återvändo.

Väl i stolen fick TF inte tag i min livmodertapp. Efter fyra försök gav han upp och gjorde ett annat ingrepp. Istället för att skära bort en bit, som han nu inte kom åt till att göra, så brände han bort den yttre delen av livmodertappen.

Lokalbedövningen kändes knappt, men biverkningen av den desto mer. Tur att syster E berättat att jag kommer få en fasansfull hjärtklappning då bedövningen innehåller adrenalin för att hindra blödning.

Oja vad det pumpade på i hjärtat.

Ingen biopsi togs, utan nu blir det nogrannare koll via cellprov istället, men han tyckte att det skulle räcka.

Efter en kvart var det klart, då fick jag gå in i mottagningsrummet och samtala med TF. Han frågade om missfallet och bad mig fortsätta med Metforminet som jag faktiskt slarvat lite med nu.

Om vi inte blivit gravida under sommaren och början av hösten, så tyckte han att det var dags för en utredning. Han såg gärna att jag hade gått ner 5 - 10 kilo till.

Nu blir det tre veckor utan att jag får lyfta något, bada, sexa eller använda tampong.

Sambon fick ju till det igår när jag berättade att jag tycker det är jobbigt att jag inte får använda tampong vid nästa mens osv.

"Då får du väl använda blöja då"

Tack fina fina sambo... blöjor har barn. Binda heter det...

Det är över nu och det känns väldigt bra. Detta har småjävlats fram och tillbaka i över tre år så jag hoppas att förändringarna för alltid är borta och att TF har rätt när han sa att detta ingrepp inte gör det svårare att bli med barn, utan tvärtom kan hjälpa lite.

Tack för all fin omtanke, alla fina kommentarer... Ni är bäst!

Nu är det sängen för mig i eftermiddag som gäller tillsammans med två vita fina tabletter som tar bort udden på den jävulska värk som kom i efterhand.

Det är över... jag klarade det!

 

ettvanligtiv

5 maj 2011 15:55

Åh så skönt att det är över och att det gick bra. TF och alla på klinken är guld värda. Skönt att ha en plan. Stor kram!

 

Stina

5 maj 2011 18:00

Till å börja med vill jag ge dig en eloge för att du inte lägger mer energi än så på Bonus morfar...jeeesus, va pinsamt beteende hos en äldre man! På sikt tror jag dock att terapeuten kan ha en poäng ang boendefrågan...

Känns skönt att du blivit väl omhändertagen under dagen...nu kan det bara bli bättre! TF låter kunnig, tydlig och verkar ha en human människosyn... så´nt gillar vi! :)

 

Anna

5 maj 2011 19:44

Så skönt för dig att ha det avklarat, hoppas turen vänder nu.

Angående ditt förra inlägg så vet jag ungefär hur det känns, har jag också haft problem med ångest och oro och jobbar fortfarande med mig själv. KRAM

http://www.enmammawannabe.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...