Så där ja´

Mens.

Det var falskt alarm igår.

Det färgade papperet berodde och beror på slemhinnor som är helt kajko av Pergoknaprande.

BIM - 1 idag, med tydlig ägglossning på cd 14, vilket borde göra att med min lutealfas på normala 11 - 12 dagar, så borde mensen varit här.

Går man från cykeldag så kommer den imorgon.

Testen visar blankt, nada, zero.

Inte ens det största av hopp kan få en strimma rött att visa sig på de fula testerna.

Idag jobbar jag i en vecka, innan det är dags för semster del 2. Som det känns nu så känns det rätt okej att tänka på annat än om testerna inte har något där i motljus ändå. Det är inte sunt att hålla på som jag gör, men jag vet att det är flera med mig som håller på.

Det lutar åt att jag ändå kör en omgång Pergo. Jag har kollat upp läkare på orten dit vi skall i nästa vecka då vi åker på en liten Europa-resa.

Jag blev så rädd av den där ytliga proppen på högra foten.

För att återgå till rubriken, så lever hoppet ännu... fast egentligen hoppas jag inte, det känns ingenting i kroppen att det skulle vara någonting annat än hederlig mens som kommer som planerat imorgon.

Inför nästa cykel får det lov att bli skärpning med Metforminet...