Igår var det då återbesök på kliniken innan hemfärd, för en check att inga fler äggblåsor börjat mogna på sig.

Kliniken var full i folk. Det var äggdonationer, IVF och inseminationer - och jag.

Då jag behärskar språket bara till vardags och inte facktermer så var min mamma med, något jag känt mig bekväm med.

Givetvis gick hon ut under gynundersökningen men hon satt med när läkaren ställde alla frågor, för ingående det var han.

En ung, kompetent och förtroendeingivande läkare, nej, inte läkare - doktor (högre utbildning och specialitet i barnlöshet)

Resultatet var en tjock slemhinna på dag 13. Från 4,2 mm så hade den nu tjockat på sig till 9,1 mm och det är bra mycket mer än de 0,5 mm som de växer varje dag.

Mina två äggblåsor som på cd 10 var 10,6 mm och 12,4 mm var det nu bara den större blåsan som fortsatt att mogna. På dag 13 uppmättes den till 14,2 mm, vilket är lägre än de 2 mm som de brukar växa per dag.

Fullt normalt tyckte han och tippade ägglossning till måndag - onsdag.

Givetvis hade jag velat få två chanser, två ägg som lossat, men sån tur hade vi alltså inte.

Jag blev ändå glad över den fina slemhinnan, eftersom den var kritisk på förra mätningen.

So far so good, besöket följde planen.

Till dess att min mamma, i all välmening frågar vad man gör i detta land för att förebygga upprepade missfall.

DÅ BRYTER HELVETET LÖS och fick hela min dag att bli fullständigt åt helvete.

Läkaren svarar, säkert han också i all välmening, att han inte tycker att det är acceptabelt att inte utreda mina missfall. Efter tre missfall är det uppenbart något fel, säger han.

Orden stannar kvar, luften stannar och jag blir först förbannad över att inte göra mig förstådd.

Klart att jag ska utredas, bara inte just nu.

Eftersom han vet att jag ska fortsätta behandlas i Sverige, så säger han bara att det inte är relevant vad som görs i det landet, utan nu ska jag förlita mig på läkarna i Sverige.

Mamma sitter däremellan och stämningen blir kall.

Jag får inte fram att man visst utreder efter tre missfall här, men man kan inte ramla in till sjukhuset och göra det bums.

TF har säkert också väntetid och dessutom har han en plan för mig vad gäller att få lite bättre stuns på mina ägg och på så sätt minska missfallsrisken.

Jag gillar den planen, jag behöver gå ner några kilon, inte fuska med Metforminet och hålla PCO´n i styr.

Dessutom har jag en annan viktig sak som kommer att uppta väldigt mycket av min ork nu i höst, så att göra en missfallsutredning nu i höst vet jag faktiskt inte om jag skulle orka rent psykiskt.

Läkaren fortsätter och säga att han inte förstår systemet, han kan göra en sådan utredning när patienterna kommer på en gång.

Visst, där betalar patienterna. Vi betalar bara en patientavgift, så skillnaden ligger där.

Han nämner sköldkörteln, mutationer och gener.

Genast hoppar äggdonation upp, att vi inte passar, att vi måste selektera våra gener.

Då kommer mammas ord, att läkarvetenskapen är såååååå mycket bättre där och hon hade tagit chansen att gjort utredningen där.

Jag förstår tanken, men jag orkar inte veta just nu.

I bilen från kliniken kom alla tårar, är jag så himla dum som inte utreder mig just nu?

Han hade minsann gett sina patienter samlagsförbud om man inte varit utredd efter 3 missfall i väntan på utredning.

"Du kommer säkerligen bli gravid inom de kommande månaderna och vad gör du om du får ett missfall nu, och i oktober?"

Orden har etsat sig fast och släpper inte.

Jag har faktiskt inget bra svar på det...

Det känns som att jag måste suga på den karamellen ett tag.

Hade jag varit 39 år hade jag inte unnat mig den lyxen att fundera och låta mig välja att faktiskt avvakta till efter nyår.

Nu är jag inne på det 29:onde året och då hoppas jag att jag förlikar mig med tanken på att känna mig trygg i den plan TF och jag har.

Jag avskyr när någon kommer och ruskar om den plan jag har, avskyr...

 

Lina

8 augusti 2011 14:14

Min ivf läkare sa att de bara utreder missfall om man haft tre missfall där man varit gravid och gjort ett första ultraljud. Tidiga som mina två i v.6 o 7 räknades inte alls för det var så otroligt vanligt. Att läkaren säger så i Polen beror antagligen på att money talks så att säga i öst.

 

Hedda

8 augusti 2011 18:40

Som du skriver, du är ung och behöver inte rusa in i utredningar och behandligar om du inte känner dig redo. Det är du som bestämmer det och ingen annan, men visst förstår jag kvalet och förvirringen i att få höra vissa saker från en läkare. Vem ska man lita på om inte på dem?
Gör vad som känns mest rätt för dig just nu....

http://heddasdagbok.wordpress.com

 

Stina

8 augusti 2011 22:32

Lider med dig vännen! Oavsett vad alla läkare i världen skulle säga o tycka om de rutiner som finns här i landet vad gäller ofrivilligt barnlöshet, så är det DIN kropp & själ som ska palla. Nu har ju oerhört mycket hänt sedan jag genomgick detta h-vete, men som den läkaren sa så ska man vara medveten om att man via en sådan utredning får fram så mycket, som man också(!) ska klara av att hantera.(som t ex att man bär på anlag för SLE.

Jag är själv ett levande exempel på att man KAN ha 3 missfall eller fler i rad UTAN att det är "något fel". På den tiden fick vi förklaringen att det var naturen som spelade oss ett spratt och att det kunde vara så att min kropp var så frisk att även icke-livsdugliga befruktade ägg växte fast i slemhinnan för ett tag för att sedan tillbakabildas och så småningom släppa i form av ett missfall. (2 ggr gjordes skrapningar under söving eftersom min kropp envisades med att fortsätta vara gravid)
Med tanke på den stundande hösten, så tycker jag att du gör mycket klokt i att förlita dig på din plan med TF. Som sagt: du har tiden på din sida, låt den jobba åt dig! Styrkekram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...