Att man hämtar kraft och styrka i sin relation med den man älskar är ju ingen världsnyhet direkt.

I den rosaröda värld jag trodde att jag levde i, var det en utopi - att få leva nära nära, tanka mycket kärlek och energi.

Idag vet jag bättre. Jag vet att jag behöver annat för att också må bra. Att inse det för ett år sedan var en tung upptäckt. Då hade vi levt upp i varandra i ett år, bara vi och vårt hus med det där tomma rummet som kallas för mitt "finrum" av Bonus.

Om han bara visste vad jag önskar att det ska bli stökigt och fullt av leksaker pronto.

Vi var ett med varandra och kärleken började bottna i en djup vänskap.

Mina vänner, mina sena vinkvällar, praliner, filmtittande, shoppande, spaande, tränande och planlösa stunder hade lagts på hyllan - med stor glädje, trodde jag då.

Under terapin kom det fram, jag saknar det, jag mådde bra av det, men det gick helt enkelt inte att få ihop med det liv jag började leva då.

Idag har jag tagit ett steg mot att återuppta delar av det liv som fyllde på.

Livet som Bonusmamma blev rejält mycket svårare än jag trodde och idag kan jag bara skratta åt mig själv som trodde att bara den där familjen fanns där, så skulle allt bli så plättlätt.

Jo, tjena...

I början var det svårt för mig att känna mig lycklig när jag lämnade hemmet för en kväll på tu man hand med tjejerna. Jag kände mig som en svikare, som lämnade det som skulle vara mig allra närmast.

Idag njuter jag av vetskapen att det är då jag fyller på energi och orkar ta i tu med alla påminnelser av längtan till det där egna, som rymmer varje hörn här hemma...

Kanske är det också detta som gör att jag igår höll igen truten när svärmor och svärfar frågade hur det gick för store sonen på nya skolan.

Ikväll är det föräldramöte i åk 1. Mor & far ska "pyssla i föräldrapar" som det så vackert stod på inbjudan som jag fick påminna om att bli ifylld och återlämnad till fröken...

Jag ska träna och fylla på den energi som gick förlorad när min försiktiga önskan om att få närvara igonerades, av rädsla eller av någonting annat?

Johanna, du har ingen blogg jag kan kommentera på, men jag vill bara säga innerligt tack för dina fina ord här på bloggen.

Det gav mig verkligen en "kick" att veta att man inte är ensam och att det finns andra därute som vet exakt vad man upplever.

Tack!

 

Johanna

7 september 2011 15:04

Hej,
Jag har precis som du tappat mina påfyllare och måste nog också, precis som du skrev, börja tänka lite mer på mitt eget välbefinnande igen. I alla fall någon gång ibland.
Jag frågade också en gång om jag kunde få följa med, till en läkarkontroll, och fick svaret: his mother will be there. Med andra ord så betydde det, nej. Min teori är att det är enklast så, för min sambo, och att på så sätt undviks konflikter. Men på min bekostnad känns det ibland som. Det gör ont än idag. Jag har aldrig frågat igen.
Min lilla bonus är inte i skolåldern ännu. Han bor med oss 50-60% och jag är ensam med honom väldigt ofta på grund av min sambos jobb. Jag ser min bonus mer än vad his mother gör. His mother och min sambos förhållande var över innan de visste om graviditeten, och jag har varit med från hans första stund. Trots att de aldrig hade ett långvarigt eller seriöst förhållande är det hon som styr och ställer våra liv. Jag hoppas att den dagen då vi lyckas få vårt kärleksbarn att min sambo kommer börja sätta gränser och bita ifrån. Men idag är en sådan dag då jag tvivlar på det...
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...