Så slutade denna blogg, vi gick skilda vägar och min barnlängtan tog oanade höjder. Allt praktiskt gör mig ledsen och totalt urpumpad. Att ens ta ordet separation i sin mun är fruktansvärt jobbigt. Han ber mig gå vidare och bli lycklig, då jag är värd mer än det han kan ge. Livets bekymmer vill han inte dela med mig. Han som jag älskade som mest...

Nu är allt bara kaos.
Budar på ett hus och söker bostad i stan, och jag kan inte sluta att läsa era bloggar, men att jag en dag ska stå där med ett plus på stickan känns helt otänkbart. Den biologiska klockan tickar högre än någonsin och ensamheten äter upp mig bitvis. Man ska aldrig stanna i en relation för att leka lycklig familj, och kanske har han rätt - jag är värd så mycket mer.

Jag hoppas att ni läsare vill följa med på nya äventyr - mitt nya liv, för livet slutar inte här, det tar bara en omväg.
Håll koll här så lovar jag att bjuda in er på fortsättningen i mitt liv...

 

Ann.

2 september 2013 18:55

Styrkekram till dig.

http://Annlundquist.blogg.se

 

afa

2 september 2013 19:42

Han har rätt. Detta kommer bli det bästa som hänt dig. Ska följa ditt nya liv med spänning.

 

livets underverk

2 september 2013 20:21

Sänder en stor varm kram till dig!

http://livetsunderverk.wordpress.com

 

C

2 september 2013 20:38

Kramar i massor! Kommer finnas kvar här och fööja dig på din omväg <3

http://spyor.blogg.se

 

hurslutardet

2 september 2013 21:38

Jag hittade hit först när du slutar skriva. Men jag har läst några inlägg nu och ville bara säga att jag känner med dig men läser mellan raderna om hur stark du är så jag är övertygad om att du kommer att få rätsida på tillvaron snabbare än du nog tror. Nu kan du lägga all din energi (för den kommer tillbaka) på DIG och inte på andra som tar tio gånger mer energi än de ger.

Den biologiska klockan kan vi ju tyvärr inte rå på. Men det finns ju faktiskt möjligheten att bli mamma själv, utan partner. Det är såklart en tuff resa utan garantier det med, men du om någon skulle nog klara det galant.

Vad du nu än gör framöver så önskar jag dig all lycka och vill skicka en massa pepp på vägen!

/k.

http://hurslutardet.wordpress.com

 

lilla jag

3 september 2013 12:10

Näääe. Vad trist!
Men...tja, nu kan det ju inte bli sämre i alla fall - eller hur?!
Nu kan det bara bli bättre!
Det måste finnas en mening med allt som sker. Hoppas att det ordnar upp sig för dig.
En dag ska du sitta där med ditt eget barn i famnen. En dag. Sluta aldrig hoppas och tro på det! Vill man någonting tillräckligt mycket så kommer det hända.
Du kommer att bli en fantastisk mamma!!
Stor bamsekram till dig!

 

varvagtillenkotte

4 september 2013 09:18

Å vad ska man skriva. Det känns mest som att vad man finner för ord så gör det ont för dej. Jag önskar dej allt gott på nya vägen! Ärligt talat så har jag länge känt att du borde lämna honom.. Man kan inte leva tillsammans när vardagen gör förbaskat ont. Även att man har ljusa glimtar på tu man hand så tränger de där jobbiga och påfrestande situationerna igenom och man blir bara mer och mer sårad för varje gång!

Jag kommer följa dej vidare, om jag får, och återigen hoppas jag att du finner ro! Skickar även en redig spark där bak som ska ge dej "JÄVLARANAMMAT" och kunna stärka på dej och fixa det du behöver göra!
Kram på dej! / Malin

http://www.varvagtillenkotte.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...