Ja, det är fanken inte lätt. Och har man lite bagage och historia så kan det dessutom bli ännu svårare.

Nu sitter jag här, genomledsen.

Det var ju inte så här det skulle sluta, men det slutade just så här... platt fall. Och jag förstår fortfarande inte...

Förväntningar och verklighet som kanske inte gick hand i hand, eller vad vet jag?

Men jag blev så otroligt ledsen och sårad ändå.

Det hände exakt samma som inträffade i förmiddags, för två månader sedan. Men nu hände det igen och jag vet att detta är slutet. Jag är ledsen, jag tyckte om honom. Jag tyckte om mig själv i hans ögon. Jag har skattat, älskat, gråtit och sett underbara sidor av mig själv i hans ögon. 

Som person är jag givmild och generös. Mina vänner kan vittna om att det ofta dyker upp små presenter, utan egentligt värde eller med ett värde, som en uppskattning eller bara för att. Jag är sådan helt enkelt.

Nu under min semesterresa så köpte jag en whiskey, då jag vet att herren i fråga har ett stort whiskeyintresse. Jag hade kollat upp, gjort lite efterforskningar, tog inte första bästa. Jag hade ansträngt mig helt enkelt.

Vid ett tidigare tillfälle så sa han också att om jag springer på en parfym som luktar Han, då ska jag köpa den, jag får pengar av honom. 

Jag kommer alltså tillbaka från Thailand med en finwhiskey och en noga utvald parfym. 

Och möts av, liksom tidigare då jag överraskade - av avståndstagande. Skrämselhicka. 

För mig är det ingen stor grej att köpa något till någon annan. Jag tycker om honom, vi klickar bra, har otroligt fina samtal, vet mycket om varandra och har en härlig vänskap att luta oss mot - trodde jag.

Han tolkar det här som att jag går ner på knä, och blir iskall. 

Jag blir oerhört sårad när det kommer fram att han blir livrädd av att jag köper gåvor.

Jag själv har fått blommor och parfym. Visst, det kanske är klassiska älskareinnepresenter. Men här ser vi mönstret, så länge han äger taktpinnen så är det okej.

Förra gången det hände, ganska kort efter att vi träffats intensivt och första skrämselhickan kom, så lät jag honom gå. Blir han rädd för den jag är, så gå. Men han släppte mig inte. Från den dagen, snart 2 månader sedan - så har jag inte tagit ett endaste iniativ till någonting. Han har ringt mig varje dag, han lät mig inte gå. 

Varenda träff har varit på hans iniativ. Varje gång vi hamnat i sängen har varit på hans villkor. Men jag har trott att det varit okej. Han har muttrat lite att han inte blivit presenterad för mina föräldrar eller mina vänner, ringt mig dygnet runt från tjänsteresor, bett om att få kommit hit. 

Jag har respekterat den vilsenhet som blev resultatet av den förra skrämselhickan. En middag därefter med lite vin och en för lång taxiresa hem, så bäddade jag på soffan åt honom. Nej, han ville sova i min säng, med mig.

Ett telefonsamtal från krogen, jag ställer mig i filen för motorvägen hem till honom, skjutsa hem honom. Nej, han vill hem till mig, sova med mig, vakna med mig.

Att säga att man är vilsen, men göra något helt annat. Han har verkligen sagt en sak men visat något helt annat.

Och det som splittrat oss har nog stavats BARN. Han vet att jag vill ha barn i framtiden.

Men han har inte släppt mig, han har ringt, velat träffats, han har ägt taktpinnen.

Helgen innan min resa träffades vi hemma hos mig. När han gick för att hämta sin son fick jag den sedvanliga pussen. Jag sätter mig i min trapp med det stora duntäcket inlindat om mig, och säger hej då. 

Jag säger något som jag verkligen undrar - hinner vi träffas mer innan jag åker?

Det är då det sker, något jag funderat på i flera dagar nu. Jag får en klar markering från ingenstans. Ett JAG VET INTE, DET FÅR VI SE med markering på arrogans, nonchalans och kaxighet. Jag minns hur jag frös till is där jag satt naken under mitt duntäcke. 

Oj... Så där vill jag inte bli talad till.

Nu hade han fått sitt, behoven tillfredsställda och vips så frågar jag lite försiktigt om vi hinner träffas en gång till, jag ville något, jag kände något, jag önskade och jag skulle vilja. Men jag skulle ju inte äga taktpinnen.

Idag kom det fram, att han är avståndstagande för den där jävla whiskeyn och parfymen. Och visst, jag känner mer för honom än en vän. Men han har faktiskt inlett mig i den frestelsen. 

Ikväll bad jag ursäkt för att jag reagerade i affekt tidigare i morse, när han erkände att han tagit avstånd från mig efter detta med gåvorna. Men jag blev så paff. Jag har sagt mina sista ord. Jag har sagt att jag blev ledsen för att han gjort en sak med mig men sagt en annan. 

Det lämnar en tung känsla kvar, som att vår tid inte betydde något för honom. 

Hela denna veckan har han ringt mig varje kväll, flera gånger. Igår gjorde jag misstaget att jag ringde honom. Idag erkände han att han medvetet låtit bli att svara. Livrädd för vad han känner inför det faktum att jag köpt en present.

Jag förstår inte - jag fattar ingenting. Jag känner mig bara så lurad.

Han ledde in mig i en frestelse som han nu förnekar och det gör ont att han förnekar det jag upplevt med honom. När jag nu visar mina fina sidor för honom och visar den jag är, då drar han sig undan...

Det här med relationer är inte lätt, men jag känner nu starkare än någonsin att om jag inte får vara den jag är i en relation, så ska jag inte ha den relationen. 

Men när man en gång blivit lämnad för en annan kvinna, så är det så väldigt lätt att känna sig så ratad, så obetydlig och så oviktig, så utnyttjad och så lurad...

Jag är inte vän med den känslan alls.

 

alex

2 mars 2014 22:32

men låt inte han styra å ställa hela tiden! du är värd bättre.

 

lilla jag

3 mars 2014 08:23

Du tänker ju så himla rätt! Du kommer träffa den rätte, men förmodligen med flera nitlotter på vägen. Skitbra att du står på dig! Vem ska ta hand om en om man inte själv gör det och ser till att man mår bra. Var alltid dig själv!! Kram

http://minblivandebebis.blogspot.se

 

Lina

3 mars 2014 13:41

Jag har med haft relationer med män som inte varit bra för mig. När man är inne i relationen så ser man inte riktigt klart utan man vill inte vara ensam så då ses man fast man vet att han inte är bra för en. Det som hindrade mig då och det som hindrar dig så länge du träffar denna man är att träffa en riktig karl. En man som är MAN för dig. Som ser och respekterar dig för den du är. Du ska inte behöva ändra på dig eller föreställa dig. Ödsla inte din tid på denna ashole utan ge dig ut på dejter med andra killar som uppskattar dig. Lina

 

A

3 mars 2014 19:05

Hej! Läser din blogg lite då och då men brukar inte kommentera. Kände bara att jag ville säga att sen hela den där jobbiga tiden har ditt sätt att skriva verkligen ändrats. Jag riktigt ser framför mog en blomma som slår ut sina blad, sträcker sig mot solen och verkligen andas! Ungefär som känslan man kan få på våren när allt blir ljusare, varmare och det luktar sådär vårigt i luften. Eller känslan man kan få när man ser de första säsongerna av Sex and the city och bara känner att det inte skulle vara så tokigt att vara singel ändå. Hitta sig själv, träffa karlar lite på skoj, dricka vin, dansa älska!

Med det sagt vill jag bara säga att den där killen inte förtjänar dig. Vuxen karl och dessutom pappa som beter sog som en fjortis, skärpning! Om det nu inte är så att han har råkat glömma att berätta för dig att han egentligen inte är singel så så får han ju ta och kamma sig! Men om jag var du skulle jag släppa honom. Du förtjänar att bli behandlad med respekt och att vara i ett jämnstält förhållande!
Lycka till med allt!

minlangtan

3 mars 2014 19:12

Tack, det är så jag känner mig - som en blomma som sakta vecklas ut. Kanske inte idag då hjärtat gör lite ont. Men jag kommer igen.

 

C

3 mars 2014 19:10

Tycker inte att han verkar vara någon trevlig kille. Blir bitter bara av att läsa hur han behandlar dig. Du är värd bättre. Kram

http://spyor.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...