Brevet från Skatteverket som tvingar mig att åter rodda i det som var gemensamt. Jag hade hoppats på att slippa, men det var väl naivt att tro.
Nu måste jag ta fram gamla kontoutdrag och styrka vad som betalts av mig, och vilka kontorshavare som fanns.
Så jävla (förlåt) irriterande när man skulle kunna bete sig om vuxna människor, sitta ner, ta en dialog, lägga upp hur deklarationen av husförsäljningen ska göras. Men nej då, vi blundar lite till, och lite till...

Dagar och stunder som dessa hatar jag honom något helt enormt. Jag avskyr tanken på att han köpte blommor till henne månader innan vi separerade. Jag avskyr tanken på att hon lagt upp på fb att hon har en relation med honom 1,5 månad innan han öppnar käften - som han ändå inte hade tänkt göra.
Han tänkte bara sticka, dra, aldrig mer komma tillbaka. Låta allt bero.

Bitter? Ja, idag är jag riktigt bitter och ledsen. Och det är inte så himlens lätt att tro gott om någon när den man älskade bara stack. Tilliten har verkligen fått sig en rejäl törn och det känns sorgligt, för även om jag lever framåt - så påverkar detta faktiskt det liv jag lever här och nu.
Och i ärlighetens namn vet jag inte om jag ska vara tacksam över att ibland bli genomskådad när någon bestämt med vänligt säger åt mig att han kommer finnas kvar, att han inte ska försvinna från jorden. Ja, om jag ska vara tacksam eller om jag ska gråta när det uteblir en morgonhälsning för första gången och jag direkt har signalerat till mina hjärnspöken att han också bara kommer sticka, bara dra sig undan. När det sedan kommer, 4 timmar senare än vanligt har jag redan målat upp scenariot och insett att vi aldrig mer kommer att ses.
Förbannade jävla människa, som jag älskade högt och lågt, som jag gav så stora delar av mig själv till. Ser du inte vad du gjort med mig. De flesta stunder är jag glad att du gett mig möjligheten att leva ett annat bättre liv, även om jag tycker att sättet det gjorde på var grisigt och vidrigt för att uttrycka det milt, och jag kommer aldrig förlåta dig för just det. Men det finns stunder då jag är ledsen och känner en bottenlös besvikelse, den stunden är idag...