Brevet från Skatteverket som tvingar mig att åter rodda i det som var gemensamt. Jag hade hoppats på att slippa, men det var väl naivt att tro.
Nu måste jag ta fram gamla kontoutdrag och styrka vad som betalts av mig, och vilka kontorshavare som fanns.
Så jävla (förlåt) irriterande när man skulle kunna bete sig om vuxna människor, sitta ner, ta en dialog, lägga upp hur deklarationen av husförsäljningen ska göras. Men nej då, vi blundar lite till, och lite till...

Dagar och stunder som dessa hatar jag honom något helt enormt. Jag avskyr tanken på att han köpte blommor till henne månader innan vi separerade. Jag avskyr tanken på att hon lagt upp på fb att hon har en relation med honom 1,5 månad innan han öppnar käften - som han ändå inte hade tänkt göra.
Han tänkte bara sticka, dra, aldrig mer komma tillbaka. Låta allt bero.

Bitter? Ja, idag är jag riktigt bitter och ledsen. Och det är inte så himlens lätt att tro gott om någon när den man älskade bara stack. Tilliten har verkligen fått sig en rejäl törn och det känns sorgligt, för även om jag lever framåt - så påverkar detta faktiskt det liv jag lever här och nu.
Och i ärlighetens namn vet jag inte om jag ska vara tacksam över att ibland bli genomskådad när någon bestämt med vänligt säger åt mig att han kommer finnas kvar, att han inte ska försvinna från jorden. Ja, om jag ska vara tacksam eller om jag ska gråta när det uteblir en morgonhälsning för första gången och jag direkt har signalerat till mina hjärnspöken att han också bara kommer sticka, bara dra sig undan. När det sedan kommer, 4 timmar senare än vanligt har jag redan målat upp scenariot och insett att vi aldrig mer kommer att ses.
Förbannade jävla människa, som jag älskade högt och lågt, som jag gav så stora delar av mig själv till. Ser du inte vad du gjort med mig. De flesta stunder är jag glad att du gett mig möjligheten att leva ett annat bättre liv, även om jag tycker att sättet det gjorde på var grisigt och vidrigt för att uttrycka det milt, och jag kommer aldrig förlåta dig för just det. Men det finns stunder då jag är ledsen och känner en bottenlös besvikelse, den stunden är idag...

 

Pernilla

14 september 2014 11:40

Tänker så ofta på dig numera!
Får lite mer styrka i att åtminstone veta att det här är en process som kommer att pågå länge till. Att veta att även om ett år kommer inte bara de emotionella efterspelet utan också de rent praktiska. Deklaration, husköp, husförsäljning?! Bra att inte börja inbilla sig saker som att se snart är över, är nog lätt att man går in i väggen både en och flera gånger då under resans lopp.
Kram till dig.
Nu skaffat mig en blogg-bunden mail också.
langtarefterdig.blogg@mail.com

http://langtarefterdig.bloggplatsen.se

minlangtan

14 september 2014 16:13

Jag tror att det är väldigt olika hur processen går. Kan man bete sig som två vuxna människor som en gång bott under samma tak, så har man mycket att vinna.
Tänker på dig!
Skriver min mailadress hos dig vid tillfälle, till dess håller du kvar och står pall. Det blir bättre!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...